Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
HÄLSOVÄNNEN. ,
svaga eller sjuka individer. I de svåraste fallen, när ormen lyckas
borra in bägge sina tänder, inkommer en droppe gift eller så mycket
som 10 centigm. Giftet är en spottliknande, klibbigj vattenklar
eller gulgrön vätska, af svagt sammandragande smak och innehåller
utom själfva giftämnet (viperin eller echidnin) salter och
ägghviteämnen.
Dödlig verkan af ormbett är icke något vanligt för
människor i Europa. Man kan i allmänhet skilja mellan tre grader af
förgiftning: en lätt, som snart förgår utan att efterlemna några
följder; en allvarsammare, som beledsagas af allmänt illamående
och lokal svullnad; samt slutligen en absolut dödande förgiftning,
vid hvilken de allmänna symptomen träda i förgrunden. Sådana
äro icke ovanliga i de heta länderna.*
Vid den första graden känner patienten blott en lätt yrsel
och illamående, som undantagsvis kan gå till vanmakt och
kräkningar, frossbrytningar, törst samt smärtor i den bitna, svullna
lemmen. Efter .några timmar försvinna de allmänna symptomen
och svullnaden i den bitna lemmen börjar gå tillbaka. —
Symptomer af en allvarligare förgiftning äro: starka smärtor i såret,
hvilka snart stråla ut i hela lemmen, som svullnar på båda sidor
om såret; denna svullnad kan ofta sträcka sig till motsvarande
hälft af hela kroppen. Själfva såret mister snart sin rodnad; spridda
omkring detsamma visa sig brunfärgade blåsor, som efter några
timmars förlopp utbreda sig öfver hela den angripna kroppshalfvan,
flyta samman och bilda utbredda blåröda fläckar. Tecknen på en
allmän förgiftning visa sig genom hastigt sjunkna krafter; de
frivilliga musklerna förlamas, en känsla af styfhet infinner sig i alla
lemmar, understundom beledsagad af kramp. Den sjuke blir sömnig,
klagar öfver törst, ehuru sväljandet är besvärligt och smärtsamt;
synen blir grumlad, hörseln försvagad, rösten klanglös, pulsen liten,
ofta knappt kännbar, oregelbunden, vanligen påskyndad, mera sällan
förlångsammad. Medvetandet bibehålles, om än den sjuke
skenbarligen ligger bedöfvad. Vanmakt inställer sig lätt, beledsagad af
starka smärtor i magmunnen och uppkastning af mat eller i svåra
fall af rent blod. I andra fall finnes hårdnackad förstoppning; i
regel blir det ock urinstämma, så att urinen tömmes blott droppvis.
Döden inträder antingen såsom följd af blodförlusten genom
tarmkanalen eller under tecken på hjärntryck och lungödem (d. ä.
blodstockning i lungan).
* Ehuru Indien är det förlofvade landet för ormtjusarne, hvilka påstå sig
genom hemliga medel kunna upphäfva ormgiftets dödande inverkan på den
mänskliga organismen, synes dock denna nyttiga kunskap ingalunda komma den
öfriga befolkningen till godo, att döma af det utomordentligt stora antalet
dödsfall, förorsakade genom ormbett, som årligen förekomma i landet. Under de
åtta åren närmast före 1837 dogo i medeltal af ormbett årligen 19,880
människor och 2,100 husdjur. Detta antal har efter 1887 beständigt varit i stigande,
och ehuru 1891 ej mindre än 578,415 ormar ihjälslogos, för hvilket af
regeringen i belöningar utdelades en summa af närmare 50,000 kr., dogo dock
samma år 21,412 människor och 3,948 husdjur af ormbett Enligt beräkning
dö häraf i medeltal inom samtliga landets provinser årligen omkring 20,000
personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
