Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
HEL SO VÄN NEN. 216
ställes af sällskapet. Sedan tager man ännu ett siitbad, förnyar, om
det behöfs, sina omslag och går så till sängs. — Om vintern svettas
de fleste blott en gång om dagen men ligga då i stället vanligen
inpackade från kl. 4 f. m. till kl. 11 f. m., ja, någon gång till kl. 1.
Är luften icke mycket kall, så duschar man på e. m. eller tager man
ett sittbad eller fotbad.
Helbaden vid Gräfenberg togos vanligen i ovanligt stora kar,
20 till 30 fot i omkrets och så djupa, att vattnet räckte till hakan
på en större karl, som satt på botten. Till alla dessa kar strömmade
en tämligen stark stråle friskt källvatten; alla voro äfven försedda
med afledning för det orena vattnet. Karen skurades dessutom tvänne
gånger dagligen. Vattnet höll i regel 6 1/2 till 10° C. Enligt
regeln dröjde ingen i vattnet öfver 6 eller 8 minuter, de flesta blott 1
till 3 minuter. Mumæ anmärker helt allvarsamt; »Hvad andra säga
om att en timme eller längre stanna kvar i badet är ursinnigt, ty
ingen människa kan uthärda det» — Alla badkaren vid Gräfenberg
befunno sig i oeldade rum. Efter att hafva uppstigit ur badet påtog
man ett lakan och en kappa, återgick till sina rum, torkade sig där,
klädde sig och spatserade. Peiessnitz använde aldrig varmt vatten.
Den högsta temperatur, han tillät i sina bad, var 22 1/i grader. I
böljan forfor man dock mer lindrigt med patienten; han svettades t
ex. de första dagarne blott en timme på morgonen och en på e. m.
och drack måttligt. Men dag från dag ökade man på, så att man
på tionde dagen vanligen var i full gång. Man vande sig lätt vid
hela lefnadssättet, äfvensom vid alla de särskilda, förut så mycket
fruktade, handgreppen eller manupalationerna. Män och kvinnor,
gamla och barn, brukade alla kuren med lika munterhet och lika
sam-vetsgrannhet. Mycket rädda personer hörde till undantagen och gåfvo
de öfriga endast ämne till munterhet
Efter 3, 4, 5 veckor inträdde vanligtvis kris, och det allmänna
befinnandet blef sämre. Orolig sömn, retlighet, utslag, sår, snufva,
diarré m. m. helsades af Peiessnitz med glädje, emedan han ansåg,
»att den till större läkekraft stärkta naturen bemödade sig, att afskilja
sjukliga ämnen». Personer funnos, som på en gång hade ända till
150 bölder på sin kropp. Alla dessa krissymptomer behandlades
helt kallblodigt af Peiessnitz med kallt vatten och med bästa resultat.
Och då jag nu till sist vill uttrycka något om, hvad resultat
Peiessnitz rönte vid sin behandling, låter det nästan som en saga
för vår tid, hvad därom förtäljes af tusentals trovärdiga vittnen. »Den
som inom fyra veckor vill blifva kvitt både sjukdom och kur,» säger
dock Munde, »gör klokast i, om hans onda är gammalt, att aldrig
begynna vid Gräfenberg, på det han ej må föröka antalet af de
skri-kare, som förneka vattenkurens verksamhet, emedan de icke blifvit
läkta på 3 dagar.»
Priessnitz var humoralpatolog, d. v. s. han antog, att sjukdom
alltid berodde på osunda vätskor hos människan. I överenstämmelse
därmed ville han grundligt renskölja den sjuke med svettande och
vattendrickning. Hans vedersakare ha sagt om honom, att han
behandlade en sjuk ungefär, som om han haft en oren badsvamp, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
