Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
HEL S O VÄNNEN.
kring Paris rådande kolerin-epidemien, nämligen att koleran blott
till graden, men ej till arten skiljer sig från vår kolerin (»inhemsk
kolera»), och att orsaken till, att den senare blott sällan får en
svår karaktär är, att de yttre villkor hos oss saknas, som i regel
finnas i Indien, och Arabien, nämligen den starka hettan, som
gynnar. all förruttnelse- och bakterie-utveckling, folkets utsvultna
tillstånd, som gör det mottagligt för farsoten,, och dess sköteslöshet,
på grund hvaraf icke ens de enklaste hygieniska åtgärder vidtagas,
såsom likens jordande, dricksvattnens renande, matens kokande
o. s. v.
Stöd nog finnas sålunda för den meningen, att koleran
(asiatisk eller inhemsk) är en farsot, som framkallas genom sådana yttre
förhållanden, hvilka betinga antingen en större lifskraft hos
kolerabacillen eller en försvagad motståndskraft hos människorna eller —
hvad som är sannolikast — bägge delarne. Yisst synes vara, att
när en smitta en gång förvärfvat sig en viss intensitet, så kräfver
den en viss tid och kanske vissa passager genom en mängd offer,
innan den återigen försvagas, så att människorna ånyo kunna
öfvervinna densamma genom sin egen inneboende lifskraft. På grund
häraf har man tidtals mer eller mindre våldsamma epidemier af
alla farsoter. Och vid koleran, liksom vid flera andra, ser man i
en lokalepidemi ett otvätydigt till- och aftagande i densamma.
Men detta kan icke förklaras på annat sätt, än att smitt-ämnet
efterhand uttömmes i sin lifskraft (degenererar).
Är det nu så, att koleran framkallas och näres genom vissa
osunda förhållanden i samhällslifvet och bos människorna (djur
angripas icke af koleran), så ligger det i sakens natur, att olika
platser och samhällen äfven skola hafva en olika mottaglighet för
den bland folken framdragande farsoten. Ja, ingen annan farsot
torde hafva visat sig så granntyckt i valet af resevägar, som koleran.
Medan vissa orter visat sig vara dess älsklingsställen, hafva andra
visat sig alls icke behaga den långväga resenären. I regel älskar
koleran storstadslifvet med dess somligstädes hopade smuts,
fattigdom och last. Landsbygden passerar hon raskt förbi. Men äfven
bland städerna visar sig en mycket olika mottaglighet. Härpå
grundar den kände hygienikern prof. v. Pettenkofer sin kända
lokalistiska teori, enligt hvilken kolerasmittan nödvändigt kräfver
en viss slags jordmån i den yttre naturen, hvari den under en
tid måste genomgå en slags utveckling, innan den kan alstra kolera.
På denna sin åsikt håller ännu v. P. efter häftiga strider med
Rob. v. Koch och hans anhängare, som anse, att Kochs komma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
