Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
234 HELSOVÅNNEN.
tjog patienter. Emedan det var fördelaktigare att taga yngre individer
* och forsöka rädda dessa, togos 9 från Ladugården, hvarest en del
personer frivilligt vändt sig till inspektören med bön om att blifva
behandlade med denna kur.
(Härefter lemnar författaren en detaljerad skildring af företeelserna
under och efter kuren, som varade 3 veckor, hos de 15 patienterna.
Denna skildring kan i sin helhet icke intressera annat än läkare,
hvarföre vi därur anföra endast följande data.)
De 4 gamla drinkarne voro mellan 53 och 64 år och hade
varit drinkare en i 12 och de tre andra i 30 år eller mera. På
två hade afvänjningskurer förut förgäfves varit försökta. Alla 4 voro
mer eller mindre sjukliga genom alkoholism. De 11 öfriga voro mellan
30 och 47 år. Flertalet af dem ledo äfven mer eller mindre af den
kroniska alkoholismens symptomer. Alla fingo förr eller senare under
kurens första vecka kräkningar af brännvinet, då än detta ensamt
än brännvinet med maten kastades upp. Alla ökades i vikt under
kuren, från 1 till 7 skålpund. Vid kurens slut efter 3 veckor ville
ingen smaka brännvin och somlige kunde ej ens fördraga lukten däraf.
De kände sig då friska, starka och glada. Om den sista heter det
dock: »har efter utskrifningen (från sjukhuset) återigen begynt att
dricka».
Efter dessa journaler afslutar d:r B. sin berättelse sålunda:
Genom dessa utdrag ur journalerna har jag önskat gifva mina
embets-bröder, så långt jag kunnat, en redogörelse för dessa försök med
tillägg af patienternas egen utsago efter kurens afslutning. Härtill
skall jag dock foga ett par anmärkningar. Det har hittills icke visat
sig, att . kuren har gjort någon af dem, som behandlades därmed,
någon skada. Ibland de berättelser om guldkuren, som
offentliggjorts i våra dagblad, finnes det ett utdrag af ett föredrag, som ea
amerikansk läkare, d:r Wilbur Jackson, lär hafva hållit och hvari
han uttalade den åsikten, att guldkurens viktigaste beståndsdelar voro
atropin och stryknin, samt att man måste befara de skadligaste följder
för patienternas framtid vid användningen af dssa medel, särskildt
atropin. . Jag vill härtill anmärka, att vi, då en af patienterna klagade
öfver torrhet i halsen efter bruket af brännvin, ofta hafva undersökt
pupillerna, utan att någonsin finna dessa utvidgade, liksom ej en
enda har klagat öfver minskad synförmåga; det är därför ej troligt,
att atropin användes i d:r Monro’s metod. Man bör också lägga
märke till, att alla patienterna haft uppkastningar under kuren, och
för några af dem voro de tämligen ansträngande. Patienter, som
erbjuda sjukdomsfall, för hvilka sådana uppkastningar kunna vara
farliga, böra väl därför af läkaren hellre hänvisas att söka afvänjning
i en drinkareasyl.
När man vet, huru talrika återfall äro hos drinkare, som
behandlas på anstalter för sinnessjuka, och huru man i drinkareasyler
näppeligen kan räkna på, att mer än 1/s botas, må man icke
sang-viniskt inbilla sig, att denna kurmetod skulle förändra alla eller nästan
alla, som behandlas därmed, från drinkare till nyktra människor.
Och man skall, när det gäller våra 15 alkoholister, så mycket mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
