Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIEL SO VÄNNEN.
267
ingreppet varit det hufvudsakliga — och visserligen icke ringa
utbytet af dess arbete. Huruvida medicinens påvisande af några
8. k. specifika medel kan i värde sättas framför en del
behandlingsmetoder, införda hufvudsakligen af lekmän, såsom vattenbehandling,
gymnastik o. dyl., må lemnas osagdt
Hvad som vanligen vållar mest missförstånd mellan den
hygieniska skolans anhängare och den legitima »stats»medicinen är,
utom ofvan anförda uppfattning af orsaksbehandling, deras olika
uppfattning af begreppet sjukbehandling. Anhängarne af den
legitima sjukvården göra nämligen sällan klart för sig, att denna
både med afseende på sjukdomar och den behandlande kan delas
i två slag, nämligen den allmänna eller hygieniska behandlingen och
en sådan, som fordrar särskildt utbildad specialteknik. Den förra
har ett mycket stort fält bland sjukdomar, isynnerhet akuta, för
sin verksamhet, och är i grunden hippokratisk samt kan göras
tillgänglig för hvarje tänkande lekman. Den senare fordrar särskild
teknisk utbildning. Gränsen mellan de båda klasserna af sjukvård
kan naturligtvis ej noga uppdragas. (I närvarande stund företaga
t ex. hundratals sjuke på egen hand t. ex. magsköljningar och
tappande af urinblåsan, åtgärder hvilka för 25 år sedan skulle
ansetts omöjliga för dem). Nu vet man ock, att en och annan
sjukdom, som länge ansetts fordra lokalingrepp, kan hindras eller t. o.
m. bringas till helsa under allmän hygienisk och fysikalisk
behandling. I vanligaste fall synes den receptskrifvande sjukvårdens
anhängare förgäta den måDga gånger sedan urgammalt upprepade
sanningen, att det är »naturen som läker», och att sålunda en
otalig mängd sjukdomsfall utan hvaije slags behandling återgår till
helsa, ett tal, som låter mycket illa i lagliga och olagliga
kvacksalvares öron.
Så ligger ingenting oförnuftigt i den protestantiska
medicinskolans sträfvan att göra stora områden af sjukbehandlingen
tillgängliga för icke-läkare eller med andra ord emancipera folket från
»stats»medicinens förmynderskap, som hindrar allmänheten från
förverkligandet af det gamla budet »känn dig själf» och »tag vara
på dig själf».
Vi se sålunda, att en likhet förefinnes mellan denna skola
och den alltjämt fortgående protestantismen mot den legitima
kyrkans förtryck af fri andlig verksamhet. Och liksom det beståendes
väktare uti sektväsendet se förfall - under det att det i själfva
verket är ett uttryck af utvecklingsarbete — så se »stats»medicinens
anhängare i den medicinska lekmannaverksamheten — den må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
