Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
HELS O VÄNNEN.
ogräs-växt, Eaphanus raphanistrum, på grund hvaraf han kallade
sjukdomen rafania. Nu är man emellertid ense om den redan före
Linné uttalade åsikten, att sjukdomen är en förgiftning med
mjöl-drygor. Under detta senare namn förstås en slags svampbildning
(Claviceps purpurea), som utvecklas i sädesaxen, vanligen rågens,
men äfven hvetets och kornets, och som där intager det rätta fröets
plats. Denna »mjöldryga» är två- tre- till’ fyra gånger så stor som
ett sädeskorn, långsträckt till formen samt böjd såsom ett korn;
utanpå är den blåsvart och inuti hvit eller ljusröd samt till
konsistensen mycket hård, så att det är svårt att stöta den till fint
pulver.
Denna svamp, som mest förekommer under våta somrar, är
således alls icke något sädeskorn, utan bör ur säden alldeles
utrensas. När så icke sker, utan den får ingå i det af säden malda
mjölet, uppstår den ofvannämnda sjukdomen. Härtill behöfves icke
så synnerligen stora mängder, ty mjöldrygan är ganska giftig; då
den brukas såsom medikament, får dosen icke gärna öfverstiga 1 gm.
Dragsjukan anses lättast uppstå hos dem, som lefva under
fattiga förhållanden, så att de äro till krafterna nedsatta, och
-synnerligen om de samtidigt bruka starkare spirituösa t. ex. brännvin.
Förgiftningen kan vara akut eller kronisk. I förra fallet uppstår
genom större doser på en gång häftiga symptomer från magen och
tarmkanalen, såsom äckel, kolik, kräkning och diarré. Härtill sälla
sig sedan symptomer från hjärnan och nervsystemet, såsom
hufvudvärk, trötthet, svag puls, afmattning, sömnsjuka, som kan öfvergå
i död. Vid den kroniska förgiftningen skiljer man1 mellan två
former af dragsjukan, den konvulsiva och den brandiga.
Den förra formen yttrar sig genom mattighet, ångest, svindel,
tryck i maggropen, stickningar i huden, myrkrypning i lemmarne
samt ryckningar, omväxlande med kramp och våldsamma
sammandragningar af enskilda muskelgrupper, särdeles böjmusklerna;
ansiktet kan äfven förvridas och bukväggen blifva spänd och hård.
På muskelkrampen, som kommer anfallsvis, följer stark utmattning.
Pupillerna sammandragas, ögonen stå stirrande, hjärtat slår
långsamt, pulsen är svag, pulsådrorna hopdragna, andningen mödosam,
huden betäckt af kallsvett, urinafgången minskad och hämmad
genom blåskramp. Den sjuke lider ock af sus för öronen,
skym-mel för ögonen, ja yrsel, ehuru hufvudet, likasom den öfriga kroppen,
kännes kallt. Sjukdomen kan öfvergå till död genom
hjärtförlam-ning. Öfvergår, den till helsa, så aftager krampen och de öfriga
symptomen småningom; men helsa inträder först efter flera veckor.
Icke sällan efterlemnar dock sjukdomen svaghet, darrning, styfhet
i lederna m. m. för lång tid; ja känsellöshet, lamhet,
fallandesots-anfall, melankoli, rubbad syn, grå starr m. m. kunna blifva varaktiga
följder af dragsjukan för hela lifvet.
Den brandiga formen börjar på samma sätt som den
konvulsiva, men efter 1 à 3 veckor svullna händer och fötter samt vissna
liksom bort, hvarjämte å dem synes rosartad rodnad med
brand-blåsor, hvarefter uppträder kallbrand, än såsom torr och än såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
