Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, 1 Jan. - Tand- och munskötsel i vetenskapens nyaste ljus. Af Richard Hogner, M. D., Boston, Mass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodförgiftningsfabrik. En olagad tand är alltid mer eller mindre öm, och
undvikes därför instinktmässigt vid tuggning. Följden blir
att tuggningen blir icke så grundlig, som om alla tänderna
varit hela, och sålunda få mage (och tarmar) styfvare arbete.
Utan att man vet ordet af kännes magsyra, gasbildning m. m.
Med ökad »maskätning» (tandröta) blir matsmältningen sämre;
hvartill nu kommer var, bulnad, böld, som gör magtillståndet
än värre, orsakande varig magkatarr (septisk gastrit);
hvarförutom det blir förruttnelse och jäsning (äfven i tarmen),
hvilket inverkar skadligt å mun och tänder, och så har en
sjuklig »circulus vitiosus» (skadlig cirkel) kommit till stånd,
som icke slutar förrän tänderna lagats, om ens då.
Det kan icke nog framhållas, att tandsjukdom orsakar
dålig matsmältning, varig magkatarr, allmän varförgiftning
(ofta lindrig, men ihållande, smygande, ökande sig), och det
icke allenast från ruttnande matrester, utan ock från mat,
emedan magens och tarmens slemhinna angripas direkt af
bacillerna från tand- och munhärden. Lokalt uppstår
inflammation i tandkött, gom, tunga, katarr i magen, inflammation
af dess körtlar, ej sällan ock örmandelinflammation (tonsillit)
samt halskatarr, som kan spridas till öron och strupe. Bland
sjukdomar, som mer eller mindre bero på dåliga tänder för
öfrigt, må nämnas: reumatism, förgiftning genom
matsmältnings- och ämnesomsättningsprodukter samt giftbildning i mage
och tarm (autotoxämi, toxämi). Tandröta, tandvar, tandbulnad,
tandfistel, vinsten (med alla dess gömslen och skrymslen för
bakterier och smörja) m. m. bero på att bacillerna äro
fridlysta, ostörda samt att mjuka, stärkelse-, sockerhaltiga- och
protein- (ägghvite)-haltiga ämnen få kvarstanna (stagnera).
Därför talas också om bakterie-kolhydrat-stagnation,
uppenbar både hos djur och människor. Vilda apor, som icke äta
några mjuka, mellan tänderna fastnande ämnen, hafva dem
friska, oskadade; tama apor däremot, som få mjukt bröd,
socker, sötsaker o. d., hafva ofta »tandvärk» (tandsprickor
med varbildning, tandbulnad m. m,). Söderhafsöarnas
befolkning, som till största delen lefver på kokosnötter, hvilka
tuggade i bitar verka renande, icke kvarlämnande något mellan
tänderna, hafva goda och starka tänder. Så har ock den svenska
befolkning, som ännu föredraga forntida hälsosam mat: groft
bröd, mörk grynmat o. s. v., då däremot de svenskar, som
öfvergått till nya tiders dumheter och skadliga föda (hvitt bröd, slisk,
sötsaker, kakor, bakelser och annat sjukt, som sammanknådas
i munnen och inpressas mellan och i tänderna), få skadade
tänder eller hafva skadade tänder.
17:de och 18:de århundradets människokäkar visa
betydligt mindre tandröta än följande seklers. Forntida tänder
påträffas oftast hela, om ock de härstamma från åldriga
personer. Intet tvifvel råder om att tändernas dekadans
(försämring) till största delen beror först och främst på det »fina,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
