Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1, 1 Jan. - Gifter i människokroppen. Af D. S. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgiftning, i det cellerna som sagdt störas i sina viktiga
förrättningar. Men så alldeles på nåd och onåd kapitulerar ej
kroppen. Organismen har nämligen en hel mängd andra organ,
som delvis ha till uppgift att skyndsamt aflägsna inkomna
gifter. Sådana organ äro lungorna, som rena det skämda blodet
och afskilja giftet däri; huden, som från blodet aflägsnar giftet
i form af svett genom porerna; tarmen, som aflägsnar allt,
som ej upptages af kroppen, och slutligen njurarna, som
förrätta det viktigaste arbetet.
Men dessa organ förmå dock inte alltid alldeles befria
kroppen från dess gifter. Ofta måste de själfva dyrt umgälla
sin tjänstvillighet, i det de blifva hårt medtagna genom den
intima beröringen med gifterna. Så uppstå hudutslag,
tarm-och njurinflammationer.
Dessa äro visserligen undantagsfall, orsakade af att
gifterna blifva öfvermäktiga förstörelseredskapen. Vi återvända
till deras funktioner vid ett normalt näringslif.
Blodet, som lämnar levern, är i vanliga fall rent. De
ämnen, som levern ej kan åtaga sig: urinämne,
fenylsvafvelsyra m. fl. äro tämligen oskadliga och kroppen lider ej af dem,
innan du afskiljas genom njurarna. Det renade blodet skickas
nu till hjärtat och blir där strax högeligen förorenat. Först
afgifva cellerna sin kolsyra, som är en giftig produkt af deras
arbete, till blodet. Detta är visserligen ej så farligt, ty
lungorna ombesörja skyndsammast och omsorgsfullast dess
aflägsnande. Men cellerna afgifva äfven andra
ämnesomsättningsprodukter till blodet, och var cell har sin särskilda, sin
utmärkande omsättningsprodukt. Och dessa ämnen äro farliga
gifter för all cellverksamhet. Mot deras verkningar äro alla
de gifters, vi förut omtalat, idel småsaker. Ty om kroppen
icke strax kunde oskadliggöra dessa farliga ämnen, så skulle vi
troligen icke kunna lefva ens ett dygn. Men lyckligtvis är
kroppen försedd med så fina redskap, att vi kunna vara
obekymrade för dessa gifter! Hvad är det då för redskap,
som förgöra dessa gifter? Jo, några mycket märkvärdiga
organ.
Framtill på halsen, framför struphufvudet, strax under
huden ligger en körtel, sköldkörteln. Denna körtel har
formen af ett U. Mellanleden går tvärs öfver luftrörets
mynning, och de båda sidogrenarna sitta på båda sidor om
struphufvudet. Hela sköldkörteln väger blott 20 gram och har en
längd af endast några centimeter. Det man vanligen kallar struma
är en ansvällning af denna sköldkörtel, ofta af ansenliga
dimensioner. Man var länge i ovisshet om denna körtels
betydelse. Man visste blott, att i vissa trakter struma och idioti
uppträdde och stodo i ett visst samband sinsemellan. Men år
1882 gjorde några kirurger den iakttagelsen, att man ej
ostraffadt kan borttaga sköldkörteln. De opererade bort några
strumasjuka sköldkörtlar, och det sorgliga resultatet blef, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
