Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, 1 Febr. - Några ord om arbete för patienterna å våra tuberkulossjukvårdanstalter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättringsresultat skall kunna påräknas, samt att patienterna i fråga till
största delen, åtminstone å våra folk- och länssanatorier, tillhöra
de kroppsarbetande klasserna. Hvad blir följden? Jo, i många
fall komma de att under denna tid sysselsätta sina tankar
alltför mycket med sina krämpor, glömma bort sin tidigare
sysselsättning och lämna kanske efter slutad kur anstalten
utan tilltro till återvunnen arbetsduglighet, trots af läkaren
konstaterad bättring af sjukdomen. De fortfara i så fall att
gå mer eller mindre sysslolösa och arbeta mången gång
måhända blott på att från ett eller annat håll få hjälp till
förnyad sanatorievård – och så är den allom bekanta
kretsgången färdig. Andra åter måste, drifna af omtanke om de sinas
uppehälle, omedelbart efter hemkomsten återgå till arbetet, men
hafva under sanatorietiden kanske »legat af sig».
Dessa korta antydningar må vara tillfyllest. Allt nog,
den tanken har på senare tiden alltmer vunnit insteg: skulle
det icke vara ändamålsenligt att söka i anstaitsvården
inrymma äfven arbete för de patienter, som därtill äro i stånd?
Detta problem har också sysselsatt sanatorieläkarne flerstädes,
så ex. i England och vårt grannland Danmark, där det enligt
min erfarenhet redan sedan flera år är synnerligen lyckligt
genomfördt, ex. å Silkeborg och Nackebölle sanatorier.
Äfven i vårt land har på senaste tiden å flera
tuberkulosvårdanstalter försök gjorts med patientarbete i olika
utsträckning, med så långt jag har mig bekant godt resultat.
Förutsatt likvisst, att ett för hvarje patient så vidt möjligt
afpassadt arbete ordineras, under chefläkarens personliga
öfverinseende och ansvar, med noggrann kännedom om patientens
tillstånd i det hela. Sker icke detta, ordineras utan vidare
någon form af arbete »i klump», kunna resultaten blifva helt
andra än som åsyftats. I så fall är långt bättre låta »arbete»
alldeles utgå ur dagordningen.
Hur bör då ett dylikt arbete anordnas? Till besvarande
häraf skall jag tillåta mig i det följande lämna en kort
redogörelse för anordningarne hittills å Broby sanatorium. Redan
under de två första åren af dettas verksamhet upptogs arbete
å programmet, försöksvis, i mindre omfattning och endast
gällande en grupp manliga patienter. Dessa blefvo ordinerade
en timmas dagligt arbete, dels utomhus i form af
iståndhållande af sanatoriets promenadvägar samt uppsamlande af ris i
skogen (detta gick sedan till bränsle under ångpannorna,
hvarigenom ex. under aug. 1914 kol nästan helt och hållet
inbesparades), dels i form af slöjd, med en del välkomna
inventarier som resultat (ex. ett antal större blomsterbord,
»Brobymodellen»).
Först på sista tiden har emellertid, sedan dessa första
försök visat sig slå väl ut, arbete systematiskt igångsatts i större
utsträckning, för såväl män som kvinnor. Under det i den
tidigare fastställda dagordningen (se föregående årsberättelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
