Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5, 1 Mars - Gatumusikanten som blev underdoktor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid förstod han att under en följd af år skaffa
sig ett drägligt lefvebröd på denna talang genom att i
sällskap med sin bror gå omkring på Köpenhamns gårdar och
excellera i sin fingerfärdighet på dragspel. Konstens bana är
dock, som man vet, ofta törnbeströdd. Det fingo bröderna
Olsen erfara en vacker dag, då de stodo på en gård och läto
de smäktande drillarna ljuda uppåt köksfönstren. Lagens arm
slog ned på dem i form af en barsk poliskonstapel, som förde
konstnärerna till vaktkontoret.
Kristian, d. v. s. Olsen-Neslo, hade nämligen för att väcka
medlidande en längre tid uppträdt som blind och ståtade i,
förutom en skylt om denna olycka, ett par stora blåmålade
glasögon.
Det blef åtskilliga dygns vatten och bröd. Och så var
det slut på musikerlifvet.
Nästa steg upp mot ärones höjder var en kommissionsbyrå,
som bröderna inrättade. De fingo platssökande ur
tjänsteklassen i långa banor. Dessa fingo erlägga dryga arvoden
och sändes till olika, mycket förmånliga anställningar
Danmark rundt. Men när de kommo till ort och ställe, funnos
där icke endast ej några platser att få, utan de personer, hos
hvilka de skulle ha anställningarna, existerade ej ens –
annat än i herrar Olsens fantasi.
Byrån slogs igen af polisens kärleksfulla händer, och
åtskilliga månader sedan detta skett, ansåg, åtminstone Kristian,
att Danmark var ett otacksamt fosterland, som behandlade
sina söner illa, och så begaf han sig öfver Sundet till det
landet Sverige.
Detta är nu trettio år sedan. Och här fann han så
småningom hvad han förgäfves eftertraktat i Danmark: lyckan,
som för honom hägrade i mångfalden af stora, sköna sedlar.
Det gick dock ej i ett slag. I många och långa år fick han
hårdt tjäna för Rakel, och åtskilliga öden och äfventyr hade
han därunder att genomgå.
Till att börja med ville han visa svenskarna, huru
riktigt farliga urskogsvildar ta’ sig ut i hvardagslag, men som
han inte kunde komma öfver tvättäkta sådana, lät han svartmåla
några mer bleklagda individer, som han sedan för ett lysande
marknadsauditorium framförde i bur. Det berättas t. o. m.
med anspråk på full tillförlitlighet, att brodern en tid på detta
sätt tjänstgjorde som ursinnigt vrålande urskogsvilde. Det lär
ha varit något non plus ultra, och publikens ögon uppges ha
stått på skaft af fasa och förvåning, då Kristian på
järnstänger stack till den svarte brodern råa köttslamsor genom
burens galler.
Det finnes öfver hufvud taget ingenting i marknadsväg,
som ej Olsen-Neslo farit omkring med. Han har haft
skjutbanor, karuseller, vaxkabinett, mer eller mindre äkta
negerkaravaner, loppcirkus, dvärgar, skäggiga damer o. s. v. i oändlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
