Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 16 Mars - Kälkbacksåkning för alla. Af Richard Hogner, M. D., Boston, Mass.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma lifgifvande och välgörande följder, och alltid samma
saknad, när stunden kommer att man måste gå hem: en
stund som dock lindras af hoppet: »i morgon få vi åter åka
och träffas.» .
Kälkbacksåkning är i mycket lik bergstigning eller
lindrig alpklättring. Få hafva något tillfälle därtill, än mindre
dagligen i månader, men nästan alla; där snö och köld finnas, kunna
få åka kälkbacke. Schweiz’ läkare prisa alpstigning högt
(och.dock: huru många dagar om året eller i en lifstid kunna
de göras?) Hvarför framhålla icke Nordens hälsovårdare
allmänt och flitigt den mycket bättre, men mindre, ja, icke
alls farliga, ej kostbara, nej, alldeles fria, allmänt och
dagligt tillgängliga, allmänt omtyckta kälkbacksåkningen?
Med vinterutnöjen, särskildt kälkbacksåkning blir den
kalla årstiden aldrig för lång, ej heller för ruskig och kall
nej, snarare alldeles för kort – föröfrigt ofta nog varm
– och alltid härlig och skön.
Om »Vinteridrott och hälsa» skrifves i en läkaretidskrift:
»Alpbestigning frestar t. o. m. den härdigaste, den starkaste,
och dock är den en idrott välgörande särskildt för
stillasittande (bokhållare, sömmerskor, m. fl.), som aldrig komma ut
och som innelifvet gör öfverkänsliga och ömtåliga. Just för
dessa, som äro rädda för att förkyla sig, blir en alptripp det
mest hälsosamma, ehuru hjärtat får på sin lott ett värf, som
egentligen tillhör kroppsarbetaren. Men saken är den, att
respirationsmekanismen, den allmänna kroppsmuskulaturen
och ämnesomsättningen förbättras på ett sätt, som knappast
kan uttryckas i läkaretermer, hvartill kommer en obeskriflig
känsla af verkligt välmående med en efterverkan af bl. a.
ökad färdighet att gå i trappor, uppför backar o. s. v.,
sådant som är bra i allmänna lifvet. En mängd 30–60 år
gamla läkare studerade nyligen alpbestigningens fysiologiska
verkan och funno, att äfven med hårda
muskelansträngningar, såsom under svår snöstorm och stor fordran på
organismens värme- och cirkulationsapparat, de uthärdas lätt.
Ja, att t. o. m. en »ständig innesittare» fördrager dem väl
och stärkes. I synnerhet var det fallet med absolutister och
dem som åtminstone hade någon idrottsvana. Personer, som
voro alldeles ovana vid muskelansträngning och som vid
alpbestigningen fingo obehagliga förnimmelser i muskler, hjärta,
blefvo trötta, kortandade o. s. v., blefvo dock, om ock icke förr
än efteråt, friskare och bättre både med afseende å hjärt-,
kärl- och lungverksamheten m. m. samt icke minst i sinne
och lefnadsfriskhet.»
»Det är icke meningen», slutar artikeln, »att påstå, att
snöidrott är välgörande för alla. Sundt förnuft förbjuder en
sådan vidtomfattande slutledning. Men på samma sätt som
nattluft och att året om sofva ute har visat sig ofarligt, ja
nyttigt for alla – äfven de svagaste – så kan ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
