Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 16 Mars - Något om snarkande. Av D:r Omega.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvantitiva och kvalitiva olikheter att fastställa med afseende
på snarkandet. Många människor snarka blott om de hafva
en snufva eller om i följd af allt för rik alkoholnjutning
deras underkäke aflägsnar sig från sin plats och hänger ner
i en oriktig ställning. Andra åter snarka blott, om de sofva i
vissa lägen, väl mestadels om de ligga på ryggen.
Naturligtvis är också »tonarten», »tempot» och styrkan rätt olika. Om
också »skapelsens herrar» bilda den större kontingenten af
snarkarna, och om till följd af den stora resonansen i deras
bröstkavitét och djupet i deras stämma snarkningarna blifva
rätt kraftigt märkbara, är dock äfven det svagare könet ganska
bra i stånd att under sömnen »draga grofva timmerstockar»,
så att de genom flera våningar göra sig förnimbara.
Nu är snarkandet en märkvärdig sjukdom; otaliga personer
lida däraf, men ingen eller blott sällan någon vill erkänna,
att han snarkar. Ja, om den som delar rum med snarkaren
och oupphörligen på ett obehagligt sätt störes af honom
gör sin kamrat uppmärksam på detta obehagliga faktum, kan
han rätt ofta möta ett föga älskvärdt motstånd. I många
äktenskap blir grälet angående snarkandet permanent, icke
sällan slutande med den ena kontrahentens flyttning ur den
gemensamma sängkammaren.
Då snarkaren själf ickes töres af sin »sjukdom», så kommer
han också sällan för den skull att rådfråga en läkare; på sin
höjd släpar den äkta makan sin godmodige och medgörlige
äkta man till läkaren, emedan »hennes nerver lida under
mannens ovana». Vi hafva således här den paradoxa
företeelsen, att den enes sjukdom förorsakar den andre besvär.
Alltjämt skall således ett godt råd mot snarkning tacksamt
upptagas – om också icke af snarkaren själf. Därför skall
en erfaren läkares förslag vara välkommet af en af de få,
som själf betecknar sig som snarkare, i synnerhet som han
försäkrar, att han själf därigenom blifvit hjälpt. Medlet som
D:r Schill anger till förebyggande af snarkande [1] består af
en oeftergiflig, d. v. s. en ganska fast stoppad tagelnackrulle
på 38 cms omfång. Denna inhöljes i en tämligen hårdt,
med dun stoppad hufvudkudde. Som bädd använder han en
resårmadrass med tagelmadrass och en tageldyna.
Därofvanpå kommer dunkudden med den inlagda tagelnackrullen.
Rullens undre kant måste sluta efter skuldrorna. Genom att
ligga på sidan med höjdt hufvud undvikes underkäkens
nedsjunkande och därmed försvinner snarkandet.
Läkaren, som förordnar denna snarkrulle, skall således
visa sig som en verklig mänsklighetens välgörare och vara i
det lyckliga läget att bringa mången »dissonans i den
äktenskapliga konserten» till tystnad.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
