Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - En het dag i Newyork
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På morgonen tvingar man kläderna på kroppen. Faller
en kragknapp till golfvet, är det detsamma som att genomgå
en finsk badstu att söka den. Och ve den man, som när han
skall knyta halsduken gör något slags våld på kragen. Innan
han knutit rosetten är kragen — utan stärkelse.
Är man nu ändtligen klädd och beger sig ut på gatorna,
då börjar man genast boksatfligen smälta bort, inom 15
minuter är kragen blott ett odefinierbart något, som klänger
sig fast kring halsen. Hår och ansikte rinna af vatten som
efter en längre simtur. Blåser någon vind, så kommer den
alltjämt söder ifrån och kastar en hetta i ens ansikte som från
en brinnande krater.
Har man så kommit fram till kontoret, är det fullkomligt
slut med motståndskraften. Det är lika omöjligt att
öfvertänka som att utföra något arbete. Hela tiden sitter man
som i en finsk badstu. Att resa sig från stolen, är ungefär
detsamma som ett befria sig från en bundt starkt klibbigt
flugpapper, på hvilket man länge suttit, att lyfta telefonluren
från ställningen är en öfvermänsklig ansträngning.
Och är man tvungen att för att komma hem igen
använda den underjordiska järnvägen, då tror man att ens sista
stund är kommen, ty den underjordiska tunneln är den
hetaste platsen i hela Newyork. Hela dagen samlar den hetta.
En kamelridt genom Sahara är en svalkande utflykt i
jämförelse med en färd genom Newyorks underjordiska järnväg en
riktigt varm dag.
Ändtligen är man hemma. Att äta är helt enkelt
omöjligt. Alltså sätter man sig på trappan utanför sin port. Rock,
väst, krage har man lagt ifrån sig i sin sängkammare. Med
uppbjudande af sina sista krafter försöker man fläkta sig
med en solfjäder. Såsom man själf gör, göra alla ens grannar,
i långa rader sitta de, män, kvinnor och barn, och ingen
säger ett ord. Det vore för ansträngande.
Slutligen måste man gå och lägga sig. Att sofva är det
ej tal om. Sängarna ha hela dagen varit ifrigt upptagna med
att samla så mycken fuktighet som möjligt, och lakanen
kännas som om de tagits våta upp ur tvättbaljan. Man öppnar alla
fönstren i förhoppning att kanske en liten luftström skall
förirra sig in i rummet och vet själf, att man kommer att
blif bedragen. Och så kastar man sig oroligt på sitt
hviloläger hela natten. Somnar man in till slut af ren utmattning,
så drömmer man säkert om Nebukadnezar, Inferno eller något
annat hett ställe.
Dagen därpå upprepas detsamma, ända från kragen ned
till Nebukadnezar.
Till all lycka räcker ej denna hetta evigt. Efter tre
dagar följer vanligtvis en stark sänkning af temperaturen. Det
ligger en viss rytm i sommaratmosfären i Newyork. Om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
