Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, 1 Juli - Kvinnan, barnet och den moderna osedligheten. Af Josef Pæppus, Köln. (Forts. fr. föreg. n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honungskakor och så kan då den lilla olydiga rödlufvan jämte varg
och mormor öfvergå i kött och blod på barnet. I skolorna
hafva lek och sport nästan trädt i de gamla hufvudämnenas
ställe. Vi började som lärjungar städse vårt dagsarbete med
gudstjänst. Nu för tiden är det två gånger i veckan
kyrkobesök och äfven detta uteblir, om efter rektorns åsikt det är
för kallt, om det snöar duktigt eller fryser. Barnen lära sig
i våra skolor allt möjligt, att gymnastisera, att simma, att
leka, hafva efter hvarje lästimme sina raster, på sommaren
sina värme- och på vintern sina isferier och inrättandet af
en särskild pratstund diskuteras ifrigt i facktidningarna.
En allvarlig man har efter kvinnoordet om »barnets
århundrade» präglat varianten »barnslighetemas århundrade».
Den som forskar efter tingens grund, som ser lifvet som
det är, icke som det synes, han vet, att icke i något
århundrade barnet hotades mer, var fattigare på kärlek och
glädjelösare än i »barnets århundrade»! Aldrig syntes barnasjälen
mer utsatt för fara än i våra barnskyddslagstiftningens och
den allt mer förvekligade humanitetens dagar.
Ordet »hat till barnet» har uttalats. Många skola vara
villiga att tillbakavisa det som en gränslös öfverdrift. Men
hvad annat framgår af det visserligen långsamt försiggående
men ihållande sjunkandet af födelsesiffrorna? På 1000
innevånare kommo i Tyskland 1841—1850 36,1, 1901—1905 34,3
och 1906—1908 blott ännu 32,4 lefvandefödda barn. Man
vill icke se barnet, man unnar det ej inträde i lifvet, ja, man
använder för detta ändamål våld! I Tyskland har en hel
industri uppstått, som näres genom framställningen och
försäljningen af instrumenter och preparater, som blott och bart
ha till ändamål att omöjliggöra barnens inträde i lifvet. Och
stat och samhälle veta om det och berömma sig af sin
humanitet! Denna industris prospekter tillskickas oss i
hemmen i öppet omslag, dess annonser öfversvämma
annonsafdelningen i våra tidningar.
Men icke nog med att man söker hindra inträdet i lifvet
för barnet, man förskräckes ej heller för det lika fega som
skändliga barnamordet och kallar det »rätt till den egna
kroppen». Rent af förfärliga voro direktörens för
rättsmediciniska institutet i Göttingen, prof. d:r Löchtes meddelanden
på naturforskarmötet i Königsberg. Han talade just om de
växande antalen förbrytelser emot § 218 i tyska strafflagen
och meddelade, att ensamt i Berlin kommo hvarje år 800
fall under den rättsliga slutdomen. Tänk: 800
förbrytelser mot det spirande lifvet, hvilka offentliggjordes i
en enda stad, på ett enda år! Robert Koch, den store
forskaren, tillfrågades vid sin utresa till Afrika rörande hans
åsikt om tillbakagången af antalet födda barn bland
kulturfolken. »Rasen,» säger han, »måste förintas, om kvinnorna
förlora lusten att föda barn och uppfostra dem.» Och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
