Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, 16 Sept. - Barnförlamningens natur, spridningssätt och förekommande. Af Richard Hogner, M. D:r, Boston, Massachusetts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstoring dock tydligt synbar mikroorganism, som angriper
ryggrnärg och hjärna.
Mikroorganismens eller giftets vistelseplats hos sjuka. Giftet
(= hvad man kallar mikroorganismen) finnes alltid i centrala
nervorgan, i näs- och halsslemhinnorna samt i de angripnas
tarmar; sällan i andra organ; har aldrig blifvit funnen i blodet.
Giftets vistelseplats hos friska. Vanliga metoder för
finnande af mikroorganismer lyckas icke beträffande
ifrågavarande gift, men det upptäckes dock genom inympning på
apor, hvilka få en.sjukdom, liknande barnförlamningen hos
människor. Härigenom har lyckats påvisa, att friska, som
varit i förbindelse med sjuka, kunna hysa giftet i näsa och
hals, samt därigenom sprida sjukdomen - utan att själfva
vara angripna - till sina barn.
Giftets förhållande till sjukdomsyttringen. Hur än
barnförlamningen yttrar sig: ined utpräglad förlamning eller blott
muskelsvaghet, svårt eller så lätt, att den icke ens kan
misstänkas o. s. v., är giftet likväl alltid till finnandes i näs-,
hals- och tarmslemhinnor.
Giftets utkommande ur kroppen. Barnförlamningens gift
lämnar den sjuke med af söndringarna från näsa, hals och
tarm. Från smittade, men friska personer genom dess
näs-och halsafsöndrmgar. Om på annan väg är obekant. En tid
tydde vissa experiment på, att stick från bitande insekter (t.
ex. stallflugan) skulle genom blodsugning kunna öfverföra
giftet. Men som man aldrig funnit giftet i blodet, anses denna
öfverföringsväg numera tvifvelaktig. Genom experiment är
säkert visadt, att vanligaste öfverföringsvägen är med näs- och
halsafsöndringarna samt, sedan dessa sväljts, genom tarmens
afsöndringar.
Giftets inkommande i kroppen. I regel, om icke uteslutande,
inkommer giftet genom näs- och halsslemhinnoma. Här förökas
giftet (mikroorganismen), hvarefter det intränger till hjärna och
ryggmärg genom lymfkärlen från nästaket till innerhufvudet.
Giftets motståndsförmåga. Giftet sprides lätt genom
host-ningv nysning, kyssning, innehållande afsöndringar med giftet,
genom fingrar och saker, som varit i beröring med dem, och
genom tarmafsöndring. Inmängdt i dessa afsöndringar,
håller det sig länge vid lif, äfven i högsta sommarvärme, vid
fullständig torkning, samt motstår äfven svaga kemiska
lösningar såsom glycerin samt svag karbollösning, som dödar andra,
vanliga bakterier. Torkade smitta de sålunda; hvarför också
damm innehållande dem smittar, då detta (genom andningen)
indragits i näsa eller mun. Dess lifskraft gynnas af svagt
dagsljus och mörker, motverkas af klar dager och solljus,
hvilket fort dödar detsamma.
Spridning genom insekter. Barnförlamningsfarsot börjar
alltid under heta årstiden. Experiment hafva visat, att
stallflugan kanske kan smitta från apblod till apa, men icke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
