Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19, 1 Okt. - Rak hållning för bröstsjuka, andra sjuka och friska. Af Richard Hogner, M. D:r, Boston, Massachusetts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 .HÅLSOVÄNNEN, N:o 19.
naturliga trycket genom för tidig börda, »ödet på hans skuldra
lagt», och bristande motståndskraft, blir den krokigare än
tillbörligt, och det för alltid.
Ungdoms-rak skulle man vara lifvet igenom; kan också
förbli det, om - såsom ens skyldighet - man ständigt
lägger an därpå. Den ungdomliga rakheten och smidigheten,
äfven denna kan ined öfning bibehållas in i senaste år.*)
Se vi då en 17-19 års normalt utvuxen person ligga rak å
bara ryggen, å bara bordet eller hänga raklång i händerna
jämnt: här är idealet for rak, ett som alltid skulle föresväfva
oss och eftersträfvas, om trötta eller ej, om vi kroppsarbeta,
studera eller »latas», om i bädd eller uppe, i uniform eller
civilt, kortligen: ständigt.
Eak måste man vara för bästa tillstånd, bästa möjliga
hälsa och arbetsförmåga.
Hvarför då rak? Jo, ty då går det lättast att andas,
för hjärtat att slå, för blodet att gå kring, för organen att
tjänstgöra, för en själf att arbeta: »det går som en dans».
För öfrigt är rak enda vanliga kroppsställning värdig
människan, som af skapade varelser är den enda som kan
och skall bära . hufvudet högt, med ögonen rakt fram eller
mot höjden.
Huru verkar då rak? Jo, det utvidgar bröstkorgen
upptill (viktigt för andning och luftväxling), vidgar den
nedtill-framåt (viktigt för hjärtat att få plats och ej hindras vid
slagen) och för öfrigt öfverallt, (viktigt för alla små
lung-kärl, som mycket därigenom fyllas af friskt, syremättadt blod),
och det indrager buken, lyfter upp organen, lättar
upphäng-ningsbanden, så att kärl och nerver icke sträckas (viktigt,
emedan tänjande gör kärlen trängre, orsakar mindre blod- eller
näringstillflöde och nervernas värkande.)
Diafragma (mellangärdet) är en uppåtriktad, kupolformad
muskel, åtskiljande bröst- och bukhålor. Lungor och hjärta
ligga mot den. Samväxt med hjärtsäcken hålles spetsen uppe
genom senband, som gå fråv den till halskotorna, där
ryggradskröken börjar. Dragande tyngd på banden vill öka
krokigheten. Lyckas det, blir lungrummet mindre, andningen
ytligare, luftväxlingen sämre; hjärtadt klämdt och buken
framskjutande, slappare. Vid utandning går diafragma upp, vid
inandning ned, och det mer och mer ju djupare det andas,
ju rakare man är. Hjärtats tyngd och dragande nedåt;
diafragmas vid för ytlig andning, vid bröstsjukdom för låga
ställning samt svaga och oöfvade ryggmuskler hjälpas åt att göra
en krokig. Rak - alltid rak’- håller lätt motstånd. Står
diafragma för lågt, nedtryckas bukorganen, hvarmed .följer
matsmältnings- och nervrubbningar och allmän svaghet. Är den
*) Detta påstår en 65-årig handgångare, kullerbytts- och
bakåttill-golfvetböj-makare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
