Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20, 16 Okt. - II. Några exempel på kalkens betydelse för kroppens utveckling. - III. Kalkbrist och kalkhunger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de äro hafvande, ga på kryckor, emedan de lida af
benuppmjukning.’ Korna i Forbach bryta anmärkningsvärd! ofta
af sig benen, och svinen i Forbach, säger en författare »sakna
temperament».
En half mil bortom Forbach ser det ut på ett helt annat
sätt. Intet af de nyss uppräknade besynnerliga fenomen finns
där. Tvärtom: befolkningen är storartadt utvecklad. Moder
och barn må bra, djuren äro friska och muntra. Den bästa
och kraftigaste hafre växer där. Orsaken till att
människor, djur och växter trifvas så underbart väl är den
kalkrika jordgrunden. - Dylika exempel finnas i mängd.
En på kalk rik mark har kalkrikt vatten, kalkrikt gräs och
kalkrikt kli. Djuren erhålla alltså en. mycket värdefullare
näring än som bjudes dem i kalkfattiga trakter, i hvilka
ängarna ej heller på konstgjord väg kalkas tillräckligt.
III. Kalkbrist och kalkhunger.
Bergbestigare och alpjägare upplefva understundom en
egendomlig händelse. De möta på stor höjd en fårahjord.
Fåren skocka sig omkring den ensamme vandraren och börja
att med stor ifver slicka på hans kläder. Det har ibland
l vändt att den med så sällsam ömhet behandlade långsamt men
oemotståndligt trängts mot en afgrund och störtat i djupet. Dessa
får lida af hunger efter salt. De få ej nog natron på sitt
alpbete, känna bristen därpå och äro så giriga därefter att de slicka
på jägarens eller bergbestigarens af svett geiiomdränkta kläder.
Denna salthunger kan under utomordentliga förhållanden äfven
gripa människor. Polarfarare hafva stundom berättat därom.
Men i våra städer och på den jämna landsbygden känna vi.
ingen salthunger. Där få- människor och djur alltid nog af
salt. Däremot kunna vi oftare iakttaga hunger efter ett
annat mineralsalt, som kroppen också trängande behöfver, och
detta både hos människor och djur, nämligen kalkliunger.
Ej sällan ser man att skolbarn skrapa murbruk från en
mur och förtära deri, och t. o. m. påstå de att det smakar
dem godt. Vanligen är det fråga om blodfattiga barn, hvilkas
växande, i utveckling stadda kropp enbart för. skelettbenen
behöfver mycket kalk, och hvilka ej ur födan, som väl mest
består af potatis, erhålla dylik i tillräcklig mängd. Många
gånger tugga de på skrif krita, och den smakar dem utmärkt,
ehuru de flesta människor vid tuggande på krita erfara en
lindrig rysning, som vållar dem gåshud.
Äfven kalfvar, hästar och svin äta stundom af murbruket.
Får, som lida af kalkhunger äta upp ullen på hvarandra.
Hönor rycka ut sina fjädrar, då de lida af denna hunger.
Detta förklaras af att ull och fjäder jämte kiselsyra och
protein innehålla i synnerhet kalk. Askan af .hår är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
