Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21, 1 Nov. - Sockersjukans behandling med fasta. (Svältterapin vid diabetes.) Refererande öfversikt af E. Widmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svälten en gång varit upphäfd, återfaller i acidos, riskeras att
tillståndet blir värre än före behandlingen. Patienten Mr hållas
i undernäring i veckor och månader. Han bör i allmänhet hållas
vid lägre vikt än före behandlingen och fettet i födan bör
vara starkt reduceradt.
Som en sammanfattning af sin behandlingsmetod anför
Allen följande fyra punkter:
1) Man skall begynna behandlingen med en fasta, som
varar tills glukosurien försvunnit samt ytterligare en till två
dagar. Det lyckas i nästan alla okomplicerade fall att få bort
acidocen.
2) Man skall sedan under stigande diet göra patienten
aglukosurisk;i:) genom en ny svältdag, så snart spår af socker
visar sig.
3) Man skall söka hålla patienten vid så låg vikt som
möjligt, ej vid så hög som möjligt, hvilket förut ef ter sträf väts.
4) Man skall ej söka att med fett ersätta den del af
kalorivärdet, som går förlorad genom syror och socker i urinen.
Fett som tillägges en diet, hvilken ensam kan hålla patientens
urin normal, kan i svåra fall ge såväl glukosuri som
ace-tonuri.
Det nya i Allens terapi ligger framför allt däruti, att han
med ens söker att få patienten sockerfri genom en enda
pro-longerad fasteperiod. Häri afviker han från Naunyn och hans
efterföljare, hvilka söka få patienten sockerfri först efter
långvarig, noggrann diet och enstaka upprepade fastedagar. Allen
anser, att äfven det svåraste fall kan göras aglukosuriskt
genom en enda prolongerad fasteperiod. Eller med hans egna
ord: aglukosuri synes kunna ernås i hvarje fall af
okomplicerad, mänsklig diabetes, innan någon inanitionsdöd
(svältdöd) hotar. Det synes som om patienten lider betydligt mer
under intoxikationen, än af bristen på näring.
På samma sätt som glukosurien fördelaktigt influeras af
den prolongerade svälten, så reduceras märkvärdigt nog äfven
acidosen i hög grad af denna. Man finner att
/?-oxismörsy-ran, acetättiksyran och acetonen efter en kortvarig ökning
hastigt minskas för att snart nå kliniskt betydelselösa värden.
Äfven i mycket svåra fall skall man ej behöfva riskera att
.coma (sanslöshet) inträder.
De kasuistisk.a meddelandena äro rätt talrika, Allen har
till maj 1916 behandlat ett sextiotal fall, hvilka ännu ej
utförligt publicerats. De äro behandlade på Rockefellerhospitalet.
Han nämner, att han lyckas få äfven de svåraste fall fria
från socker och aceton. Af de behandlade ha ett fåtal dött
af komplikationer. Längsta observationstiden har varit 21
månader.**)
*) Fri från socker i urinen.
**) Allm. svenska läkaretidningen, årg. 1916, n:r 29.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
