Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, 1 Mars - Reglementeringen afskaffas. - Tuberkulosfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är statens eller kommunens ingripande, som afser ej att hindra
eller minska prostitutionen, utan att rädda samhället och individen
från dess farliga följder. Eeglementeringen ingifver alltså en känsla
af trygghet vid lastens utöfvande, en försåtlig trygghet . - I Sverige
infördes reglementeringen år 1859.
Eeglementeringen har varit grym, orättfärdig och ändamålslös.
Sakta men säkert har en strömkantring börjat göra sig gällande
bland de svenska läkarna rörande »’tron» på reglementeringen. ’
Äfven utomlands har detta varit fallet. Dr Lutaud, läkare vid
Saint-Lazare i Paris (närmast motsvarande vårt »kurhus»), yttrade vid
Federationskongressen i Lyon 1900: »Att han under 25 års tid
varit en rättrogen anhängare av reglementeringen, men hans
tjänstgöring vid de speciella sjukhusen för prostituerade har omvändt
honom till abolitionist». Vid samma kongress yttrade doktor Moeller,
medlem af Medicinska akademien i Bryssel, följande:
»Beglemen-teringen, som möjligen öfverensstämde med vetenskapen i början
af i8öo-talet, står i den mest skriande motsats till medicinens n. v.
resultat». Han tillade att läkare på alla håll resa sig för att bekämpa
reglementeringen, såsom Ghanfleury i Haag, Pellizari i Italien,
Stoukowenkow i Ryssland, Hornen och PippingsJciöld i Finland,
Giersing i Danmark och Nevins i Liverpool.
I ganska färsk hågkomst är ännu minnet af reglementerings
-kommittén. Westerberg talar i sin biografi öfver Tamm om »de
ömkliga afsägelserna af ledamotskap i kommittén». Dessa hade
sin grund i att en del läkare ej ville sitta i samma kommitté som
abolitionisten Westerberg.
Kommittébetänkandet blef år 1910 efter sju års arbete färdigt.
4 digra band. Det blef ett nederlag för abolitionismen.
Majoriteten i kommittén var för reglementeringens bibehållande,
minoriteten, däribland professor J. E. Johansson och direktör O. M.
Westerberg, för dess slopande. K. medicinalstyrelsen (i detta fall -
generaldirektör B. Buhre) biträdde år 1915 minoritetens åsikt.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
