Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4, 1 April - Luther och dryckenskapen. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________-________HÄLSOVÄNNEN, N:o 4_________________ . 71 .
fas. Vid ungdomens fostran till laglydiga, förnuftiga människor
måste läggas den största vikt.
I början vände sig Luther till biskoparna med sina klagomål
öfver folkets dåliga lefverne och med maning att något göra
däremot. Äfven uttalade han den tanken, att ett »fritt, kristligt råd
af tyska medborgare»* borde inrättas för att öfvervaka skick och
ordning - båda delarna förgäfves. l!<uther vände sig då till
församlingsherdarna - gifvetvis med mycket växlande resultat. För
öfrigt har han själf predikat väldeligen mot superiet. Därjämte
anbefaller han kyrkotukt däremot: först enskild broderlig varning,
sedan offentlig sådan, slutligen utestängande ur församlingen. Han
var emellertid ingalunda blind för svårigheten att genomföra
sådana åtgärder. Allvarliga, fromma föräldrar och husbönder manar
han att tillhålla de sina måttlighet. Den, som af vin blir vredgad
(såsom kusinen Polner), måste anse detta såsom ett »gift» och
alldeles undvika det. Äfven Luthers vän Agricola måste i skämtsam
form hålla till godo med förmaningar: »Grikel, du är mig just en
äkta Eislebener ölkumpan» (ölbroder)!
Hvarför predikade Luther ej allmän absolutiosm? Ett för
honom synnerligen viktigt skäl var, att Skriften ej påbjöd
totalafhåll-samhet utan i stället, enligt Luthers mening, varnar för sådana
förbud mot olika slag af mat och dryck. Vinet är en »Guds gåfva»;
det fyller ett naturligt behof både för att släcka törsten och för att
bereda glädje. Mot fordran på afhållsamhet och mot lifslångt
verkande, af tvungna löften om sådan yttrar sig Luther med en skärpa,
som väcker vår förvåning. Dylika löften »duga till intet, äro
otill-låtliga, gudlösa, strida mot evangelium», o. s. v. Det är ej ovanligt,
att Luther på detta sätt löper linan ut med häftiga ord. Däremot
underkänner han ej värdet af ett frivilligt afgifvet löfte för egen
svaghets skull eller till stöd (genom exemplet) för svaga
medmänniskor. Hvad är djupast grunden till Luthers skarpa uppträdande
mot absolutismen såsom allmän lefnadsregel? Otvifvelaktigt hans
fruktan för, att systemet skall skapa - hvad han afskyr mer än
något annat - hycklare eller högfärdiga, förmätna människor.
»Sitt kött kan dock ingen komma till rätta med på det sättet» (genom
yttre band och tvång). Luther tillämpar här som på de djupaste
religiösa frågorna - t. ex. rättfärdiggörelseproblemet - ’ sitt lifs
stora tanke: det är »hjärtat», människans innersta, som måste
förvandlas genom Guds ord och genom tron. En god, from människa
gör goda gärningar,, t. ex. lefver nyktert, ej genom yttre lagbud
utan på grund af sin hela själsriktning. Det är icke de goda gar-
* Man jämföre därmed våra s. k. »alkoholnämnder.» C. G. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
