Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5, 1 Maj - Bokanmälan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 HÄLSOVÄNNEN, N:o 5
delse, och man har alldeles som vid ett språkstudium användt
drömlexikonet för att tyda pat:s själslif!
Trots besynnerligheterna, och trots ett osmakligt rotande i det
sexuella, som utmärker denna wienerskola, ha verkliga vinster för
forskningen, för förståelsen af det dunkla själslifvet och för
behandlingen af de stackars nervösa vunnits genom den nya uppfattningen.
Föreliggande arbete, skrifvet af en icke läkare, är ett vackert
exempel härpå.
Själsanalysens förnämsta uppgift är att öka människans
medvetande och minska det omedvetnas inflytande. Det omedvetna
kan nämligen ej längre göra skada, sedan det blifvit medvetet.
Den nervöses sträfvan går ut på att tvinga sin egen vilja på alla
andra. Nervositetens orsak är den nedslagna sinnesstämning, hvari
den nervöse själf försätter sig. Denna nedslagenhet härleder sig
från barndomen. (Ofta, men månne alltid? Ref.) Den nervöse
nedsätter i känslan af sin mindervärdighet andra för att upphöja sig
själf. Den nervöse är obeslutsam och alltid missnöjd. På hans
skrifbord hopas ofta saker, som vänta på sin expedition, och högen
blir efter hand allt otrefligare. Den nervöses lögner äro- en reflex
af ett starkt tvång. Man bör därför ej bli förargad på dem. När
den nervöse säger: »Jag kan inte», betyder det alltid: »Jag vill icke.»
Den nervöse är alltid retlig och tar allt personligt. I allt vädrar
han en afsikt. Uppfostrarens sak är att ej låta en öfverdrifven
känslighet och mindervärdighetskänsla uppstå hos barnet. Den
nervöse saknar disciplin inombords. Han kan ej bevara en
hemlighet utan skvallrar genast om den. Ingen klok och förnuftig
människa säger en nervös person något i förtroende, som han ej vill ät c
andra skola få reda på. Den nervöse är en typisk hypokonder.
För alla njutningar uppgör han en viss plan, som han följer,bit för
bit. Den nervöse alstrar en kronisk oro ej blott hos sig själf utan
hos sin omgifning. Men i samma ögonblick han lämnar hemmet,
är han älskvärd, ty främmande människor låta sig ej behärskas
eller tyranniseras af honom.
I kapitlet »säkerhetsåtgärder» skildras på ett roande sätt de knep,
hvarmed den nervöse söker gardera sig (pultronen, den våghalsige,
den som stirrar på folk, xlen blyge, den oblyge, den stammande,
den låtsade döfve etc.).
När den nervöse genom s j älf valdt lidande gör bot, ändrar han
sig icke. Men att blott tala om sina fel är meningslöst. Den som talar
mycket handlar icke. Den som handlar talar ej mycket. Det enda
riktiga är att man verkligen ändrar sig vare sig med eller utan
botgöring.
Den nervöse ser i allt något afsiktligt, ett tillbakasättande,
ringaktande eller förbiseende. Han förbiser att samhällslifvet ej kan
garantera hvarje individ full frihet, ömsesidiga medgifvanden äro
nödvändiga. Man gör klokast i att gå ur vägen för den kroniskt
kränkte, som med rätta borde behandlas som en psykiskt sjuk;
han var, som det heter, »förorättad redan då han kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
