Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 1 Juni - En tidsbild från Kristiania.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 HÄLSÖ VÅNNEN,_N:p 6__________
bacchidyrkarna, men stirrade förgäfves efter den danske
kö-ord-naren. I köen talades det om mångt och mycket. »Nybörjarna»
eller de som voro där första gången fingo små vänliga råd om hur
de skulle förhålla sig, när det stora ögonblicket ändtligen kom. För
öfrigt fann folkhumorn månget kraftigt och kvickt uttryck för sin
beundran för den ».mest populäre» bland stadens alla läkare och
för sin förundran öfver den »ohyggliga sjukligheten» bland alla
stadens borgare. Då vi stått framför den stängda dörren 1/2 timme,
öppnades den och en olycksbådande röst tillkännagaf att doktorn
inte kunde ta emot oss i dag. Det tjänade inte något till att vänta.
I väntrummet var det 25 patienter och lika många i tamburen
innanför dörren, och fler kunde doktorn icke hinna med. Orden
gjorde dock ingen verkan på köen. Den blef lugnt stående.
En elegant klädd herre pressar sig igenom köen och ringer på
Under armen bär han ett paket. Han småler och nickar åt den som
öppnar. . »Det är jag som skulle lämna varorna ni vet!»
Dörröpp-naren småler förstående och den ovanlige »springpojken» slipper
in, följd af högljudda, förargade anmärkningar om »en skön
springpojke» och »det var ett nytt sätt att komma in». Efter lång väntan
börjar dock köen att småningom upplösas.
Nästa dags förmiddag var jag på platsen strax efter 10, och var
nog lycklig att komma bland de första »patienterna» som släpptes
in i väntrummet. I en handvändning fylldes det af omkring 30
patienter - flera var det ej plats till - strålande af sundhet och
belåtenhet. Att döma af stojet från tamburen måtte det vara lika
många därute, och ute på trappan var antagligen situationen också
denna dag densamma som alla dagar. Under det vi vänta titta vi
litet på »patienterna». Många af dem äro helt unga män,
kontorister och butiksbiträden; de småle mot hvarandra och hviska till
hvarandra. Men flertalet är grofva arbetare, några »hamnbusar»,
och en och annan bonde; en af dem gaf sina kolleger goda råd och
vinkar, emedan han »varit där förr». »Vi måste göra ackurat som
doktorn vill. Träng inte på, utan rätta er bara efter honom. Han
är nyckfull, och blir han ond, så kan det hända att ingen får, och
vi bli körda på dörren allihopa!» Det är också några damer i
väntrummet. Samtalet är lifligt, om också något dämpadt. Det hviskas
om den och den läkaren, hos hvilken man också »kan få» (de
saliggörande recepterna). Dr N. N. hade nu hängt upp en lapp på
dörren att han inte längre skref ut brännvinsrecepter, men de som
släpptes in ... Dr X. X. gick tillväga så och så, o. s. v., o. s. v.
Doktorns tjänsteande sväfvar ut och* in, vakar strängt öfver
ordningen och passar på dörren så att inga nya släppas in. Många
göra förtviflade försök. »Hälsa doktorn från A . . .!» »Hälsa
doktorn från B . . ., så tar han nog emot mig!» ljuder det bönfallande
in genom dörrspringan, men tjänsteanden af visar alla lika
obarmhärtigt.
Slutligen efter lång väntan börjar doktorn att »expediera». Och
expedieringen sker med en fart, som man ej kan invända något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
