131 (Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 33, 1918)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, 1 Juli - Könssjukdomar. Onani. (Ungdomssynd.) (Forts.) - Ljus och sol.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

_______________HÄLSOVÄNNEN, N:o 7_______________________131

mina eljest så spänstiga krafter. Jag blef förfärligt blek och
kraftlös, ögonen blefvo matta och glasaktiga, minnet och de öfriga
själsförmögenheterna började slappas. Då beslöt jag mig för att upphöra
med min ovana; efter en obeskrifligt fruktansvärd kamp lyckades
jag till sist blifva herre öfver densamma. Men så en natt för icke
länge sedan drömde jag något styggt, och så började det igen. Och
nu, hvad skall jag göra? Jag vill blifva fri från den, om det är
nyttigt eller ej; om den är syndig eller ej. Jag måste blifva fri från den.
Mina själsförmögenheter behöfva för sin rätta utveckling så
mycket, kraft som möjligt. Och jag tror att jag skulle blifva bra mycket
mera energisk och förståndig, om jag kunde taga vara på den kraft,
som nu går förlorad. Jag vill nämligen uträtta något stort här i
världen och blifva mänskligheten till nytta och välsignelse. För
ljus och sanning vill jag kämpa. Men - hur skall jag någonsin kunna
det då jag själf är en sådan mörksens människa. Jag har bedt Gud
om hjälp - men har inte blifvit mycket bättre, jag vet ej hur jag
skall fatta det.

Dessutom, har jag kamrater som kommit lika illa ut som jag själf,
ja ännu värre, och då de äro rikt begåfvade, smärtar det mig
alldeles oerhördt att jag ej skall kunna hjälpa dem, utan är en lika
stor usling som de.

Nu till sist de frågor som jag så innerligt gärna ville hafva ett
godt och tillförlitligt svar på - - -

Med utmärkt högaktning X. X.»

(Forts.)

Ljus och sol.

Hvilket underligt ting är inte äfven den minsta solstråle! Den
har genomfarit ett rum på mer än tjugo miljoner mil och är dock
lika full af kraft, skönhet och lif. Dön kommer daggdroppen
ätt-tindra som en diamant, sprider lågande guld öfver skyar och haf,
förgyller trädtopparna och hustaken.

Solstrålarna föra lif och glädje till såväl konungaborgen som till
den fattiges koja, och där mörkret varit tryckande, där bringa de
lifvets glada bud i modfällda hjärtan. De äro ljuset och sommaren
i sjukdomens mörka vintertid.

Solstrålen nedlägger sin förunderliga lifskraft i växtens blad, i
fruktens saft, i åkerns säd och i nötens kärna, hvarifrån vår kropps
olika organ förstår att frigöra den magiska urkraft, som värmer
kroppen, eldar blodet, stärker nerverna, ger kraft och spänstighet
åt musklerna, lif och flykt i tanken.

Vi ha glömt ljusets underfulla värld, ty redan i gamla tider
skattades den mycket högt. Vi minnas Alexander den stores möte med
filosofen Diogenes. Världshärskaren anmodade Diogenes att begära
en gåfva af honom, och filosofen svarade: »Gå åt sidan, så att solen,
kan skina på mig!» Ljuset var honom kärare än allt annat.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:56:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/halsovan/1918/0131.html

		Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 33, 1918 / 131 (1886-1935) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|