Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Nov. - Äktenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296___________________ HÄLSOVÄNNEN, N:o il_______________________
ofta gör han det på ett sådant vis, att inom ett år han och hans
hustru vilja skiljas på grund af öfvermättnad.
Angående barnrikedomen skulle jag vilja framhålla en sak. Om
mannen ar frisk och hustrun är frisk och om arbetsförtjänsten är
sådan den skall vara o. s. v., om det är med ett ord ett riktigt
äktenskap och betingelserna icke äro alltför orimliga, så äro barnen en
rikedom, en välsignelse, både psykiskt och fysiskt taget, för
makarna. Det är en olycka att vår tids människor missuppfatta
barnen, att de betrakta dem med växande afsky. Det är ett
degenera-tionstecken.
Det är icke någon lätt sak att lefva ett normalt och lyckligt
äktenskap. Det finns många stötestenar. Det finns frestelser till
otrohet, därför att känslorna äro variabla hos man och kvinna.
Vi äro tyvärr, utsatta för förändringens lag. Vi kunna möta
föremål, som utöfva en fascinerande inverkan på oss. Trohet är en
gammal nordisk dygd. Jag vågar påstå, att det finns något, som är
bättre än ett ombyte, och det är plikten. Jag såg en gång en tafla.
Det var konstnärens gamla far och mor. Mannen var en gammal
professor. Han satt vid ett bord med penna i handen och bredvid
satt hans hustru. Dessa gamla makar såge så goda och lyckliga
ut. Jag hörde omtalas, att han varit något minnesslö och döf, men
att han alltid prisade sin hustru. Hon åter lefde för sin man och
vårdade honom som sin ögonsten. Det var en härlig tafla, full af
djupa lärdomar. Det är vackert att se ett ungt par i lifvets början,
men jag tar hatten af för de gamla, som i goda och onda dagar
hållit tillsammans. Tänkom oss nu sida vid sida om detta par som en
kontrastverkan den moderna mannen, som är skild från sin hustru.
Är detta en syn som tilltalar oss? Nej, lif s lång trohet är
äktenskapets väsen.
Det är en fara att mannen missbrukar sin rätt mot den svagare.
»Vi, som äro starka, äro skyldiga att bära deras bördor som äro
svaga.» Det förstodo de gamla riddarne. De tjänade som hjältar
sina damer och försvarade dem med sitt lif. Fästmannen böjer sig,
huru ofta det än fordras, för att ta upp sin fästmös handske; han
bär henne på händerna och vet icke huru väl han vill henne. Men
det händer, att han som äkta man blir brutal och en egoist. Om
äktenskaplig lycka skall äga rum under hela lifvet, så fordras det
hänsynshetfullhet, noblesse; det fordras att mannen är gentleman på
samma gång som han är äkta man.
Med vem bör jag gifta mig?
En urgammal erfarenhet har lärt, att månget äktenskap blir
olyckligt till följd af sjukdomar inom familjen. Mången gång blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
