Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokanmälan: Våra hållnings- och rörelseorgan av Patrik Haglund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
^____________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 6 ______________U7
Brev från en moder i Tidaholm den 21 sept. 1924.
"Det var hösten 1911. Samtidigt med att annonsen i vår platstidning
meddelade att nästa söndag kommer D:r Berg att hålla föredrag över
ämnet Barnförlamning, kom barnförlamningen till vår stad. Min man och
jag avhörde föredraget. Men vi kunde ej tro, att vi redan samma vecka
skulle behöva praktisera föredragets lärdom. Från mitt hem var jag van
vid vattenbehandling. Avrivningar och omslag användes där flitigt, där
det passade, och alltid med önskat resultat. Men nu fingo vi lära oss att
giva våt inpackning mot hög temperatur. Redan på fredagen var vår flicka
n:r 3 dålig med feber. Jag lade henne till sängs och tog temperaturen. Den
var 38,5. Efter någon timme kastade hon sig av och an i bädden och
läpparna voro torra. Klockan 3 på lördag morgon var nacken sammandragen,
huvudet låg bakut (hjässan mot kudden), och temperaturen var mellan 40
och 41 grader. Då gav jag första inpackningen. Den lilla var blott 7 år,
varför jag sjöng för henne och pratade, för att tiden skulle gå, medan hon
låg där ångande. Och verkligen fick jag henne att glömma sina
besvärligheter, så att hon härdade ut 1 timme och 10 minuter. Men då orkade hon
ej mer. En avrivning, och så fördes hon i vanlig bädd. Men resultatet var
fint: huvudet höll hon rätt upp, och temperaturen var 38 grader. Då
temperaturen steg igen, gav jag henne en våt inpackning på lördags e. m.
klockan 5. Efter densamma var huvudet mera rörligt, så att hon kunde böja det
något framåt. (Detta var förut absolut omöjligt.) Och temperaturen var
38 grader. En inpackning på söndags e. m. Huvudet blev ännu mera
rörligt, och temperaturen under 38. På måndag e. m. gav jag henne den sista
inpackningen med det resultat, att temperaturen blev 37, och att de
ryckningar, som särskilt första dagen voro mycket häftiga i högra benet (knäet
drogs i ett nu upp till munnen), voro fullständigt avstannade och
sjukdomen var över. Därefter vilade hon i 14 dagar. Ingen styvhet i nacken. Intet
men blev det för henne.
Tre andra barn i Tidaholm, som i likhet med vår flicka behandlades
med vatten, efter att ha insjuknat i barnförlamning, undsluppo likaledes
allt men av sjukdomen.
Senare var här en läkare från Stockholm för att se på de barn och
vuxna, som haft barnförlamning, emedan de skulle ha behandling av olika
slag. Då befanns det, att 4 barn ej hade men av barnförlamningen. Dessa
hade behandlats med vattenbehandling. Hela den övriga skaran från
detta distrikt voro på olika sätt förlamade och lytta. Dessa mellan 50 och 60
stackars människor kommo åkande, eller på två kryckor, eller med en
krycka, eller med bandage och skena, med käpp o.s.v. En tjuguårs man
bars in av två män, han kunde ej stå på sina ben. Vad jag av fullaste hjärta
tackade vår gode Gud och Fader, som så underligt lett det för oss, att vi
skulle i rätt tid få höra om det rätta sättet att behandla vår lilla 3:a! Hon
är nu uppväxt, stark och rustad att nu i sin tur vårda sjuka. Jag kan ej
taga på mitt ord, huru alla dessa voro behandlade, som från olika håll
strömmade in på besiktningsdagen. Men att vattenbehandling ej fick förekomma
vid vårt epidemisjukhus, det vet jag. Vi måste ju anmäla vår flicka för vår
läkare, då hon insjuknade under pågående epidemi. Denne läkare förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
