Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalk och sjukdomsbehandling. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130 HÄLSOVÄNNEN, N :o 7
därför under sitt havandskap avge minst 4 gram kalk ur sin egen
kalkstat, motsvarande c:a 12 gram bensubstans. Vid undersökning
av hennes benvävnad kunde man också konstatera närvaron av
betydliga mängder kalkfri bensubstans i skelettet. Men frånsett
grossessens fordringar på tillförsel av kalk, så ställer digivningen
ytterligare anspråk i den vägen. Närmast benet är mjölken det
kalkrikaste ämnet i kvinnans kropp, mjölkkörteln dess kalkrikaste
mjukdel och dibarnstiden å andra sidan det mest kalkfordrande
utvecklingsstadiet. Om dibarnets kalkbehov pr dag taxeras till
c:a 30 cgm. och detta skall täckas med modersmjölken, så fordras
i regel en tillsats av c:a 50 cgm pr dag till moderns blandade kost,
för att hon utan uppoffring av sitt eget kalkförråd skall kunna
tillfredsställa digivningsperiodens krav. Får hon en extra ranson
av mjölksyrad kalk, 2,5-3 gram pr dag, torde hon därmed kunna
övervinna svårigheterna. Ungefär i samma predikament är
dibarnet. För en viktstillökning av 100 gram behöver detsamma
under normala förhållanden en import av något mer än i gram kalk
(Aron). Under digivningens första månader kan modersmjölken
långt ifrån alltid fylla detta behov; ett deficit inträder i barnets
nutrition och därmed ett av de förnämsta momenten för
utvecklingen av rakitis. Att denna sjukdom endast eller huvudsakligen
skulle förekomma hos artificiellt uppfödda barn, håller icke streck.
Däremot är det genom experimentella studier å hundar ställt utom
allt tvivel, att kalkfattig näring hos dem framkallar kliniska
symtom och patologiskt anatomiska förändringar, fullt motsvarande
dem vid engelska sjukan hos barn: samt att å andra sidan
metodisk kalktillförsel här är på samma gång det bästa profylaktikum
och läkemedel. Även om ämnesomsättningens kemism vid denna
åkomma ännu ej är klarlagd i alla detaljer, så är det dock
tämligen säkert, att rubbningar i mineralämnenas "bilans" ligga till
grund för densamma, och att en brist på kalk kan stå såsom
mönster för dessas art. Men det är vid denna åkomma säkerligen ej
endast fråga om en bristande tillförsel utan i väsentlig mån också
om ett bristande tillgodogörande av kalken. Det är ju en känd
sak, att envisa tarmkatarrer med ty åtföljande uttömningar av
osmält tarminnehåll - till stor del olösliga kalksåpor - höra
till de speciellt rakitiska sjukdoms fenomenen. Att därjämte en
minskning i vävnadernas förmåga att kvarhålla kalken i
allmänhet och speciellt en ökad genomtränglighet i njurvävnaden
här kan spela in, är ej osannolikt. I sistnämnda hänseende torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
