Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalk och sjukdomsbehandling. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132___________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 7________________
samma har man, frånsett behovet av kalk i tillräcklig mängd,
kunnat konstatera nödvändigheten av en bestämd proportion mellan
det och ett annat mineral, nämligen magnesian. Emellan dessa två
ämnen tycks föreligga en bestämd biologisk antagonism. Är
magnesian närvarande i överskott, uttränger den kalken ur
cellkärnorna, rubbar dessas funktion och vållar till slut deras död. Ett
visst jämviktsläge emellan dessa två mineral inom cellen är
nödvändig, det kvantitativa förhållandet dem emellan - den s. k.
kalkfaktorn - är fördelaktigast, om kalkmängden förhåller sig
till magnesiamängden som 3 - minst i–: i. Och denna regel
håller streck, såväl när det gäller växter som djur. Då en stor
del av den med födan intagna kalken användes för uppbyggandet
av benstommen, ligger faran nära, att unga, i stark tillväxt stadda
djur - om ej särskild uppmärksamhet riktas häråt - få dragas
med ett cellulärt magnesiaöverskott, som förr eller senare kan
göra sin giftighet märkbar. Ty att magnesiasalter i större
mängder äro ett farligt gift, speciellt för andningscentret, för dess celler
och cellkärnor, är ingen hemlighet, liksom det är experimentellt
fastslaget, att kalken åtminstone till en viss grad äger
förmåga att upphäva dess inverkan. Dock förefaller det föga
sannolikt, att en dylik förgiftning skulle kunna inträda annat än
undantagsvis med den mängd magnesia, som finns i vår blandade
kost och med sättet för dettas inkorporering. - Uti mjölken, det
växande släktets första och huvudsakliga näring, har naturen
emellertid sörjt för en särdeles hög kalkfaktor, 8-9: 1. I full
överensstämmelse härmed innehålla också våra förnämsta
vävnadssafter, blodserum och lymfa, ävensom växtsafterna ett ej
obetydligt överskott av kalk i förhållande till magnesian - i runt tal
3 gånger så mycket - och kunna därför vid eventuellt
uppträdande abnorm stegring av magnesian lätt nog kompensera
densamma. För att emellertid en disproportion i nämnda hänseende ej
skall inträda och bli kronisk, kan i alla fall en viss omsorg om
dieten vara att tillråda. I regel är denna icke inställd med tanke
på kalkfaktorn; veterinärhygienen har däremot på grund av
gammal erfarenhet redan länge praktiserat densamma och i sina
utfodringsstater å ena sidan undvikit allt för stor användning av så
magnesiarika ämnen som t. ex. majs och kli, å andra sidan sörjt
för en riklig tillförsel av kalk genom regelbundet tillägg av
benmjöl, fosforsyrad kalk etc. till fodret. Vid anordnandet av vår
diet har hittills föga hänsyn tagits till nämnda förhållanden: en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
