Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den akuta barnförlamningens behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 HÄLSOVÄNNEN, N :o 8
dessa organ. Användningen av exempelvis en dessertsked
rabar-bersyrup för de små barnen (för de större barn och vuxna kan
användas i å 2 st. y$ eller y2 grams rabarber tablett ef) visade sig i
samband med följande lavemang därvid också mycket lämplig.
Medlet är behagligt att intaga, det har en på samma gång mild och
effektiv verkan och är ej heller i minsta mån skadegörande för
slemhinnor eller andra organ. Omedelbart efter skedd verkan av
nämnda laxativ (således efter c:a 8-10-14 timmar) ges dels ett
sköljlavemang av, för barn J^, för vuxna i liter vatten av 35°,
dels efter dettas avgång ett mindre lavemang (l/2-i deci-ltr. å
35°), med avkok på något inflammations stilland e ogiftiga örtmedel,
(i detta fall Foénuni grcecum) och givet så att det kan behållas och
upsugas i tarmens slemhinnor. Denna behandling företages i de
svårare fallen morgon och kväll, annars d. v. s. endast på
morgonen, skölj- och örtlavemangen följa tydligen på e. m.
Är febern mycket hög kan man jämte här nedan beskrivna yttre
vattenbehandling 2-3 gånger under dagen ge sådana mindre
vat-tenklystir å 20-25° för att på samma sätt behållas och uppsugas
i tarmens slemhinnor, vilket även det i väsentlig grad bidrar, att
avsöndra sjukdomsäm)nen, att avleda hettan och mildra febern.
Genom denna behandling av tarmkanalen förhindrar man
synnerligen effektivt bakterieflorans utveckling därstädes och under
alla förhållanden bli dessa inre utledande åtgärder i växelverkan
med den yttre behandlingen i barnförlamningens feberstadium av
största betydelse för en lycklig utgång av sjukdomsförloppet.
Metodens dietregler. Näringar i det svårare feberstadiet bör
vara möjligast sparsam, aldrig tvingas på den sjuke, utan ges
endast i mån av den sjukes verkliga synbara behov. Vidare bör den
vara äggvite fattig och utom frukt, kex, eller dylik lättare fast
föda helst ges flytande i form av frukt-, bär- och grönsakssoppor,
havre-, his- och korngrynsvällingar ävenså någon gång tunna
pu-réer. I svårare sjukdomsfall är det förmånligt för de ytterligt
svaga matsmältningsorganen att bereda dessa rätter på enbart
vatten. Mjölk må framför allt icke drickas i stora klunkar, utan ges
skedvis. Färsk god kärnmjölk är både lättsmält, närande och
törstsläckande. Inga feta, mycket salta, sura eller söta rätter
bekomma den sjuke väl under ett kritiskt feberstadium, då han
vanligen ej heller känner sig i behov av näring. Grundsatsen för
näringstillförseln vid febersjukdomar bör vara den, att medelst en
tidigt inledd, rationell feberbehandling snabbt avveckla den sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
