Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om skötseln av akuta ledsjuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N :o 10 187
teten intagit sin plats, mellan fotspets och fotbräde inskjuta en
rulle så som man skjuter in en kil.
Ju mindre kroniskt fallet är, desto lättare är det att med dylika
manipulationer utnyttja uppehållet i rullstolen i botande riktning.
Man måste emellertid beakta, att en rekonvalescents känslighet är
synnerligen stor och att man för den skull får företaga de så
hälsosamma förändringarna av ställningen blott med största
hänsyn och gradvis. På detta sätt blir det icke svårt att utöva en
mild korrektion även på abnorma ställningar hos den övre
extremiteten genom stöd, rullar, madrasserade kilar etc. Jag vill
anmärka, att man kan företaga dessa ortopediserande manipulationer
på ändamålsenligt sätt genast efter det akuta stadiets slut redan
i sängen. Naturligtvis får man vid fasta sammanväxningar icke
vänta sig några större resultat av så milda manipulationer.
I framskridet stadium av rekonvalescensen kommer turen till
gångförsök, vilka den sjuke i början brukar göra med hjälp av
kryckor. Den första fordran på kryckan är, att den skall vara
av passande längd. Den sjuke vill gärna välja en för lång krycka.
En dylik höjer vid användandet skulderleden ur dess läge –
kroppen är liksom upphängd på kryckorna - de axillära
nervstammarna bli omåttligt tryckta och jämte oangenäma smärtor kan
även en förlamning uppstå. Kryckan skall vara väl madrasserad
i axeldelen och ändpunkten försedd med en gummikapsel för att
förhindra att den sjuke halkar.
Hos en stackars kvinna, som bar en krycka, har jag sett en
radialisförlamning uppstå därigenom, att hon belastade handen,
med vilken hon höll kryckan, med en brödpåse.
Om förbättringen fortskrider, brukar den sjuke gärna få
utbyta kryckan mot en käpp. Första villkoret är, att käppen varken
är för lång eller för kort. Vid användande av en for lång käpp
tvingas armbågsleden att böjas för mycket, varigenom
understödslinjen för skuldrorna antager en alltför mycket bruten form och
icke uppfyller den önskade uppgiften. - Den för korta käppen
agnar sig ännu mindre till stöd. – Även käppen skall ha en
gummikapsel i spetsen. Käppen skall vara tillräckligt stark; vid längre
bruk kan man överdraga dess krycka med filt eller mjukt läder.
Om -också de sjuka hälsa varje framsteg i rekonvalescensen med
glädje, bruka de vanligen gripas av en icke ringa fruktan, då det
gäller att byta ut kryckan mot en käpp. Ofta fordras från
läkarens sida en viss energi och uthållighet samt utförliga anvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
