Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lerbehandling av nervsmärta i hälen. Hälsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lerbehandling av nervsmärta i hälen. Hälsa.
En 73-årig pensionerad lärarinna berättar:
"Jag sjuknade i augusti 1923. Det kom som ett skott. Rätt som
jag gick, kunde jag ej stödja på hälen. Jag fick vara tågångare
tills i mars året därpå, då jag använt leran i månad. Då började
jag på att gå litet grand på tå. Jag rådfrågade tre läkare. Ingen
av dem visste vad det var. En kirurg sade: "Det är en vanlig
hälsjukdom. I lyckligaste fall blir ni av med det, annars får ni
behålla det."
En tid använde jag våtvärmande omslag. Sedan försökte jag en
längre tid pensling med jodsprit. Intetdera hjälpte. Så fick jag
jodjärnpiller, som skulle driva ut det onda, som läkaren sade. Det
lyckades ej heller.
Om kvällarna var det rysligt: jag fick stödja mig på en käpp i
ena handen då jag gick, och hålla mig i möblerna med den andra
handen.
I över ett halvt år hade jag nu haft ont i hälen och kunde ej
stödja på den, ty då kändes det som om jag trampat på den
ömmaste böld. Utanpå syntes ingenting. En dag träffade jag en
bt-kant, som varit i Holland flera år och som där hört, att blålera
skulle vara så bra för värk och ömhet. Hon skaffade mig ett kilo
blålera, eller som de på A.-B. Bruuns kontor i Kalmar kallade det
"dansk lera", å 25 öre pr kg. Denna lera användes vid glasbruken.
Jag stötte sönder den till fint pulver, som jag blandade tillsammans
med vatten till en tjock gröt. Av denna utbredde jag ett
centi-metertjockt lager på en linnelapp och lade detta över hela hälen
samt vaxtaft ovanpå och ylle, alldeles som ett vanligt omslag, med
en bind? ytterst. På morgnarna tog jag bort omslaget och tvättade
över hälen med nattståndet vatten. Så höll jag på med dessa
omslag under nätterna över tre månader eller tills jag icke kände
någon ömhet i hälen, utan kunde stödja på den. Det onda har sedan
ej återkommit. Det är ett par år sedan jag slapp det.
Jag begrep sedan att det var "huvudnerven i hälen", som varit
inflammerad.
På kontoret, där jag köpte leran, sade ett par av personalen, att
de använt den för värk och blivit botade."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
