Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur jag minskade min vikt till hälften och återfick min ungdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
______________ HÄLSOVÄNNEN, N :o i 9
gödd och tvingad att gå. Jag gick till fots över bron mellan
Brooklyn och New York och tillbaka igen, till dess jag tyckte, att
jag gått halvvägs jorden runt, och jag måste till skohandlaren
nästan lika ofta som till speceributiken.
För att emellertid ingen må påstå, att min kritik av vissa s. k.
läkare (amerikanska, Red.), rned vilka jag kom i nära beröring, är
onödigt skarp, skall jag återge ett par av mina bittraste
erfarenheter för att visa, att så ej är förhållandet. I själva verket är den
i stället mycket sansad i betraktande av det lidande och alla de
obehag, som dessa människor - vilka alltid fingo de arvoden de
begärde - förorsakade mig utöver mina andra bekymmer. Och
detta under en följd av år på grund av deras grova okunnighet
och känslolösa gissande utan full kunskap eller förståelse. Jag
kan ej tänka mig annat än, att min berättelser skola övertyga
även den i f råga ,0m medicin mest reaktionäre, att jag har orsak
att beteckna vissa praktiserande läkare som skojare och klåpare.
Jag är nu fyrtiotvå år gammal och barnlös. För några får år
sedan, då jag redan plågades av tillräckligt stort överflöd av fett
för att jag skulle vara fullständigt olycklig, började jag plötsligt
öka i omfång på ett förfärande sätt. En läkare, ’specialist på
kvinnosjukdomar’, rekommenderades mig på det livligaste. Jag
besökte honom och blev undersökt. Leende sade han: ’Jag ber att
få gratulera Er, min fru. Ni skall bli mor.’
Aldrig i mitt liv har jag blivit mera häpen. Men jag var
lycklig, mycket lycklig. Så hastigt som min korpulens tillät,
skyndade jag hem. Jag minns, att jag grät på vägen, ty de mötande
stirrade undrande på mig.
Hemma kunde jag ej vara i stillhet. Därtill var jag alltför
upphetsad och nervös. I åratal hade min man och jag önskat att ,
få ett barn. Alla mina syskon hade barn, och jag var den enda
"outsidern". Till slut skulle nu mina böner bli besvarade. Jag
skulle få ett litet barn att hålla av och taga vård om. I timtal
gick jag fram och tillbaka i djupa tankar.
Så kom min man från sitt arbete, och jag talade om den glada
nyheten. Han blev lika förtjust som jag och kunde knappt äta
något vid middagen. Så snart måltiden avslutats, skyndade vi till
två–av mina systrar och berättade för clem; vad som hänt. De
lyssnade till mina planer och förbättrade dem sedan. Den
väntade Hoppner-babyn skulle komma till en värld, där allt ordnats
på förhand - en ändlös mångfald fina kläder och andra nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
