Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Enköpingsdoktorn botade en Stockholmsfröken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur Enköpingsdoktorn botade en Stockholmsfröken.
Till doktor Westerlund kom en dag en Stockholmsfröken,
åtföljd av sin fader, en förmögen grosshandlande. Flickan hade inte
matlust, inte sömn, inte arbetslust, inte levnadslust, var med andra
ord alldeles ur led. Societetslivet hade varit för påfrestande,
nervsystemet för svagt.
- Ja, sade fadern-grosshandlaren, om doktorn gör henne frisk,
så betalar jag gärna vad det kostar. Ett tusen, två tusen - det
frågar jag inte efter, bara hon blir bra. -
Doktor Westerlund lovade att försöka. Och så reste
grosshandlaren.
Westerlund tog sen itu med patienten. Det blev en underlig kur
eller rättare en kur av enklaste slag. Den kränka fröken
skickades ner i köket och ålades att där diska, skura och för övrigt
biträda med alla "i ett hushåll förekommande göromål". Så
skulle hon gå till sängs och stiga upp på bestämda tider, röra sig
en viss tid på dagen i det fria o. s. v. Invändningar och protester
mot arbetsschemat hjälpte rakt inte. Doktorn hade ju lovat att
försöka göra henen frisk, och då fick man också lov att följa hans
ordinationer.
Och det gjorde den unga damen. Till en början under stort knot
och mycken veklagan; köksarbete var ju rakt inte hennes genre*.
Men det halp inte. Hon fick lov att "klämma till". Och efter
några dagar kom matlust efter det nyttiga arbetet, en välgörande
trötthet till kvällen och med den också sömnens goda gåva. Så
småningom började societetspatienten leva upp igen. Hälsa och
livslust återvände. Efter ett par månader var förbättringen så
pass fullständig att sjuklingen kunde hemsändas.
Fadern-grosshandlaren kom ned för att hämta dottern. Han
kände knappt igen henne. Och när hon berättade att hon
ingalunda legat på något sjukhem och alls inte inmundigat en mängd
medicin, vart hans förundran ingalunda mindre.
Så gick han in till den framgångsrike doktorn, tackade och
frågade hur mycket han blev skyldig.
- Ja, sade doktorn, var vi inte överens om det - tusen kronor!
- Jo, ja, skruvade grosshandlaren. Men flickan har ju inte
medicinerat, inte legat på något sanatorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
