Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålderdomens sinnessjukdomar. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ålderdomens sinnessjukdomar.
(Forts. fr. föreg. n:r).
Stämningens grundton är en förtrytsam, misstrogen retlighet.
Ofta framträder en stark växling mellan barnslig munterhet,
ändlös pratsamhet och gråtmild sentimentalitet med jämmer och
klagan. I andra fall är det en omväxling mellan excitationstillstånd,,
i form av munterhet eller vredgad förbittring å ena sidan och
slöhet å andra sidan. Under det att många av de sjuka äro lugna
och harmlösa, utmärka sig andra för en växande oro. Många av
patienterna prata mycket, göra sig skyldiga till utsvävningar. De
samla alla möjliga lumpor. De äro särskilt oroliga på natten och
vilja inte gå och lägga sig. På dagen däremot äro de sömniga;
mitt i samtalet eller under måltiden nicka de till. De försumma
sin kroppsliga snygghet och hemfalla åt smuts och ohyra.
De sjuka överraska ej sällan genom sin brist på deltagande för
andra och genom sin elakhet. Somliga av de senila dementa äro
mycket lättledda samt tillgängliga för inflytelser. Andra förhålla
sig avvisande och motsätta sig alla förslag och åtgöranden.
De sjukas driftliv är okontrollerat. Anständighetskänslan går
förlorad. De låta hänföra sig till oöverlagda handlingar. Vid
tillfredsställande av sina drifter äro de alldeles hänsynslösa: de
begå excesser in baccho et venere. En stegrad sexuell retlighet
föranleder dem till vansinniga frierier, till sexuella excesser och
till osedliga angrepp på barn.
Ofta uppträda förstämningar av hypokondrisk och av
melankolisk karaktär. Till dessa förstämningar sällar sig ofta en stor
ångest, som driver dem till självmord. Mera sällsynta äro
maniska och hypomaniska tillstånd. Synnerligen ofta uppträda
para-noiska vanföreställningar med karaktär av förföljelse och
förfördelning. De sjuka tro att de äro bestulna; alla tillhörigheter hava
tagits ifrån dem; de äro rädda för att förgiftas. I regel
förefinnas sinnesvillkor. På natten se de tjuvar, svarta gestalter, höra
skymford. »
Det vidare förloppet. Mer och mer avtaga de andliga krafterna.
De sjuka bliva allt slöare, minnessvagare, barnsligare. Som små
barn leka de med sin stol, sin käpp, samtala med avlidna, samla
allt möjligt (papperslappar, trasor, de gömma exkrementer och
torka dem). Stundom uppträder. ihållande skrik och rasande.
Under tecken av största utmattning och avtyning duka de under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
