Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Underkläder av Elisabeth M. Glantzberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
lättare, och man erhåller den smidighet och mjukhet, vilken man
alltid eftersträvar vid utförandet av handsydda plagg. Den som är
ovan vid handsömnad, blir
snart angenämt överraskad
av hur fort detta arbete
kan utföras, då allt
förarbete är väl gjort, samt
materialet och allt vad övrigt
behöves för arbetet väl valt.
Här illustreras de vid linnesömnad mest använda modellerna och
sömsätten.
Fig. 285. Tyllbård, fastsydd med
snoddsöm’. (Cordonnetstyng.)
Fig. 286 a.
Spets, langetterad fast vid tygel.
Som avslutning på olika linnesömnadsplagg användes även
snedkanter, sydda av samma tyg som plagget för övrigt eller av
sådant i avstickande färg. Dessa kanter kallas vanligen »franska
kanter», fig. 286 b, och äro både starka och vackra om de äro väl
utförda. Till dessa klipper man i1/» cm. breda remsor på snedden
av tyget vilka
fastsys på
maskin från
plaggets räta. De
vikas därefter
tillbaka och fastsys
andra gången
från avigsidan
för hand.
Färdiga böra dessa
kanter ej vara bredare än 4 mm., då de eljes lätt verka klumpiga.
Sömmen bör lämnas kvar inuti kanten till 3 mm. bredd då denna
ger stadga åt kanterna.
Fig. 284. Rullfåll.
Fig. 286 b. Fransk kant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
