Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERR LUNDHOLM ÄR BORTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag vet, å — hade inte jag till sist
det största kravet? Jag skulle ej som den
enfaldige mannen där ute fordrat pengar. Å
nej! Hans hjärta skulle jag tagit. Dessa
år har jag givit allt. Nu skulle jag fordrat
tillbaka. På den kärleken skulle han blivit
utarmad. Skulle han ändå kunnat ge
tusendelen av vad jag krävde? De tysta och
tåliga åren voro lika många stora och
tomma bägare som jag skulle räcka honom.
Se här, skulle jag sagt, fyll dem med
ditt hjärteblod. Giv mig tillbaka! Giv! Giv!
Han har det bra nu. Han sover. Natten
är över honom. Jag får vandra vidare
ensam och sårig.
Men då kom plötsligt en oändlig frid
över henne. Hon hade ju icke hunnit
framställa sina krav. Alltjämt hade hon
givit för intet. Och inför sina tårade
ögon tyckte hon sig se årens stora och
tomma bägare fyllda till brädden av röda
rosor, som höjde sig i skymningen,
spridande en ljuvlig doft. Det var hennes
kärlek, den tysta och tåliga, den aldrig av
livet tillfredsställda, som blommade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
