Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DEN HEMLIGHETSFULLA FRU ÖBECK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra tyckte underliga och
hemlighetsfulla leende var väl endast en naturlig följd
av hennes fantasi om de högljudda och
klampande jättevarelserna. Det var
skygghet, icke hemlighetsfullhet. När det
slutligen hände henne något som verkligen
gjorde henne hemlighetsfull märkte de
andra alls icke skillnaden. De fortsatte att
skämta om henne som förut.
En dag ringde det på fru Öbecks
tamburklocka. Ringningen skrällde över hela
våningen, olycksbådande som en
alarmsignal. Fru Öbeck hoppade till inne i
förmaket. Det ringde så sällan på klockan, och
gick hon till dörren, brukade det vara
någon tiggare. Men till och med dessa hade
vant sig vid att gå förbi utan att ringa,
eftersom hon sällan gav något. Nu gick
hon och öppnade. Där ute stodo två
kvinnor. Den ena var ung och vacker, den
andra var en liten gumma med plirande
ögon och lång näsa.
— Är det fru Öbeck? sade den gamla.
Då fru Öbeck häpen svarade ja, stego de
genast på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
