Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LANDSHÖVDINGENS TRETTONDAGSBAL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det gör ingenting, sade hon sorgset.
Något i hennes röst grep honom, mer
än allt annat. Han lutade sig fram, så
att han skymde henne för de andra, och
såg upp i hennes ansikte.
— Vad är det, Mary? sade han.
— Den där unga flickan, som du såg,
sade hon sakta, som talade hon till sig
själv. Det är jag. Å, det är ingen annan
än jag själv. Jag är ung. Jag är sjutton
år, och hela livet har jag framför mig.
Tänk, allt det där underbara, lockande och
så avlägsna! Ännu fladdrar det framför
mig som en fjäril. Det har icke ännu sänkt
sig mot jorden och visat sig vara en
flädermus med utspärrade klor, grå vingar
och dödsångest i ögonen. Solen lyser, och
lyckans fjäril fladdrar i ljuset.
Hennes röst var utan ironi. Bara sorgsen,
oändligt sorgsen. Hans närsynta ögon
fylldes av tårar.
— Det är bara en gång man är lycklig,
sade hon, och det är då, när alltsammans
ligger framför en, inhöljt i sol och loc-
S. — v. Krusenst ¡erna, Händelser pä vägen. 113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
