- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 1. Elektroteknikens grunder : elektriskt ljus och värme : kraft- och mättransformatorer /
3

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Elektrisk laddning - B. Positiv och negativ elektricitet - C. Elektriskt ledande och isolerande ämnen - D. Elektrisk influens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den får ett överskott av elektroner. En positivt laddad kropp åter anses
ha ett underskott på elektroner.

I det följande räknas på vedertaget sätt med positiv respektive negaliv
elektricitet, i enlighet med vad tidigare sagts. Då exempelvis lackstången
gnides med en yllelapp, komma elektroner därifrån att strömma över till
stången, som blir laddad negativt, under det att yllelappen, som förlorar
motsvarande antal elektroner, blir laddad positivt.

C. Elektriskt ledande och isolerande ämnen.

Såsom tidigare påpekats, upphöra flädermärgskulans elektriska
egenskaper, om den beröres med ett finger. Man säger, att den urladdas. Om man på
ovan beskrivet sätt försöker elektrisera en metallstång genom gnidning,
finner man, att det misslyckas, försåvitt man icke försett stången med ett
handtag av lämpligt material, exempelvis glas. Orsaken är, att elektriciteten, som
bildas i metallstången genom gnidningen, obehindrat kan ledas bort från
stången genom handen. Den kan däremot icke passera genom glashandtaget.
Man skiljer på goda och dåliga ledare för elektriciteten. De förra bruka helt
enkelt kallas för ledare, och de senare kallas för oledare, isolerande ämnen
eller isolatorer. En ledare, som är avskild från jorden medelst isolator, säges
vara isolerad och kallas även för konduktor.

Alla metaller äro goda ledare. Såsom ledare räknas vidare metallegeringar,
en del metalloider, såsom kol, kisel och selen, samt vissa mineral, såsom
svavelkis och blyglans. Till de isolerande ämnena höra glimmer, lack, ebonit,
gummi, paraffin, glas, porslin, bakelit, silke, bomull, torrt trä, rena oljor
samt även torr luft och andra gaser, under förutsättning att trycket ej är
för lågt. Det bör emellertid observeras, att gränserna mellan ledare och
isolatorer ingalunda äro skarpa. I själva verket kan elektriciteten ledas även
genom en isolator, fast i mycket mindre omfattning än genom en metall. Vidare
kan ett ämne leda elektriciteten bättre eller sämre, beroende på ämnets
tillstånd. Vatten får räknas till ledarna men torr snö snarare till isolatorerna.
Bland vätskorna intaga vattenlösningar av syror och salter en särställning,
enär de äro relativt goda ledare men samtidigt sönderdelas av elektrisk
ström. Människokroppen är ledande. Jorden som helhet räknas till ledarna,
men detta utesluter icke, att vissa partier av marken kunna vara praktiskt
taget oledande.

D. Elektrisk influens.

För att påvisa elektriska laddningar och deras art kan man använda ett
instrument, som benämnes elektroskop (fig. 1: 2). Det består av en
glasflaska och en i denna nedsänkt konduktor i form av en metallstång. Me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:46:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free