Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Magnetism - F. Magnetiskt flöde. Induktionslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
ments pluspol genom en yttre strömkrets till dess minuspol och därifrån
genom elektrolyten åter till pluspolen. Schematiskt åskådliggöres det
magnetiska flödet genom linjer, som kallas induktionslinjer. Härvid betecknar
linjernas riktning det magnetiska flödets riktning och deras täthet flödets
intensitet eller täthet. Denna täthet betecknas B och åskådliggöres av antalet
induktionslinjer per cm2, vinkelrätt mot flödets riktning. Motsvarande
måttenhet är gauss (gs). Denna enhet är så väld, att man för ett omagnetiskt
ämne, exempelvis luft, får ett magnetiskt flöde, som har tätheten i gauss,
om den magnetiska fältstyrkan är 1 oersted.
Det är att märka, att kraftlinjer och induktionslinjer ej äro identiska.
Kraftlinjerna hänföra sig till den verkande magnetiska kraften, och
linjernas täthet anger därvid den magnetiska fältstyrkan. Induktionslinjerna åter
kunna sägas hänföra sig till det magnetiska flöde, som uppstår såsom
Fig. 3: 4 o. 3: 5. Det resulterande magnetiska flödet omkring två magneter med liknämnda
(t. v.) resp. med oliknämnda poler mot varandra (t. h.).
en följd av den magnetiska kraften, och linjernas täthet anger det magnetiska
flödets täthet. Liksom strömstyrkan i en elektrisk strömkrets ej endast är
beroende av strömkällans emk utan även av kretsens motstånd, är också
det magnetiska flödet beroende dels av den magnetiska kraften, dvs. den
magnetiska fältstyrkan, dels av det motstånd, som kretsen erbjuder mot
flödet.
Då det gäller att behandla det magnetiska flödet enbart i luft, bli
förhållandena mycket enkla, ty kraftlinjer och induktionslinjer bli därvid
fullkomligt identiska, och den magnetiska tätheten (även benämnd induktionen)
blir till sitt belopp lika med fältstyrkan, dvs. B = H. Detta sammanhänger
med valet av enheter, såsom framgår av ovanstående. Om dessutom även
järn ingår i den magnetiska kretsen, bruka de magnetiska förhållandena
återges med induktionslinjer. Dessa erbjuda den fördelen framför
kraftlinjerna, att man alltid kan räkna med kontinuerliga och slutna linjer.
Observeras bör, att tätheten i järn är mångdubbelt större än fältstyrkan, på grund
av att järnet, jämfört med fuft, erbjuder mycket mindre motstånd för flödet.
I det följande blir det praktiskt taget alltid induktionslinjer, som komma att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
