Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Magnetism - F. Magnetiskt flöde. Induktionslinjer - G. Molekylarmagneter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
ytor placeras på någorlunda kort avstånd från varandra (fig. 3: 6), komma
induktionslinjerna att bli praktiskt taget parallella, och flödet blir
likformigt fördelat över polytorna. I rummet mellan dem blir tätheten
approximativt konstant, och man talar därför om ett homogent fält respektive ett
homogent flöde.
Om man i ett magnetiskt kraftfält inför ett omagnetiskt material, t. ex.
glas, koppar eller mässing, förändras ej fältbilden. Om man däremot inför
ett magnetiserbart material, t. ex. ett mjukt järnstycke, blir detta på grund
av influens magnetiserat. Järnstycket blir därigenom också en magnet med
eget fält och motsvarande flöde. De båda magnetiska flödena komma även i
ett sådant fall att sammansättas till ett resulterande flöde. Fig. 3: 7 visar, hur
detta ser ut vid en hästskomagnet, försedd med ett ankare av mjukt järn.
Fig. 3: 8 visar flödets utseende, då en ring av mjukt järn införts i ett från
början homogent flöde.
G. Molekylarmagneter.
Magnetismens natur har man lärt känna på liknande sätt som
elektricitetens. Man har iakttagit och uppmätt den magnetiska kraftens verkan. Man
s
Fig. 3: 9 o. 3: 10. Molekylarmagneterna i ett icke magnetiserat järnstycke (t. v.) resp. i ett
magnetiserat järnstycke (t. h.).
har funnit, att om en magnetisk stålstång delas i flera delar, utgör varje
sådan del en fullständig magnet med nordpol och sydpol. Två stavmagneter
kunna läggas tillsammans med oliknämnda poler mot varandra, så att de
bilda en enda stav. Man finner då, att någon magnetisk verkan ej kan
iakttagas på mitten av den sammansatta staven. Den verkar sålunda som en enda
magnetstav med två poler. För att förklara detta har man uppställt den
teorin, att ett magnetiserbart materials minsta smådelar eller molekylerna
själva äro små magneter, s. k. elementar- eller molekylarmagneter. Så länge
materialet är omagnetiserat, ligga dessa små magneter fullständigt oordnade,
dvs. i alla möjliga riktningar (fig. 3: 9). Att materialet magnetiseras, innebär,
att molekylarmagneterna genom influens bliva magnetiska och vrida sig så,
att de komma att ligga ordnade i rader i kraftlinjernas riktning (fig. 3: 10).
Borttages den magnetiserande kraften, återgå molekylarmagneterna i ett
mjukt järn till det förutvarande oordnade tillståndet. I stål, i synnerhet om
det är härdat, äro molekylarmagneterna ej så lättrörliga som hos mjuktjärn.
4—241200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
