Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Elektromagnetism - A. Den elektriska strömmens magnetiska fält - B. Den elektromagnetiska kretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
solenoid. Det är att märka, att flertalet av de alstrade induktionslinjerna gå
genom samtliga varv av spolen. Ett mindre antal linjer omsluta dock endast
ett enda varv eller ett fåtal varv.
Det magnetiska flödet från en solenoid verkar på samma sätt som flödet
från en magnet. Solenoidens ena ända blir sålunda en nordpol och den
motsatta ändan en sydpol. Flödets riktning erhålles enklast genom den s. k.
tumregeln. Om man nämligen tänker sig gripa solenoiden med högra
handen så, att fingrarna peka i strömmens riktning, kommer tummen att ånge
flödets riktning, och motsvarande sida av solenoiden blir dennas nordpol.
Den resulterande magnetiska tätheten, alltså antalet induktionslinjer per
cm2, blir även i detta fall densamma som fältstyrkan, enär
induktionslinjerna endast framgå genom luft. Fältstyrkan är vidare direkt proportionell
mot strömstyrkan och mot antalet lindningsvarv i spolen. Härav framgår, att
många varv och en svag ström kunna åstadkomma samma magnetiska
verkan som färre varv och en starkare ström.
Den elektriska strömmens magnetiska verkningar ha lagts till grund för
ett särskilt måttsystem, det s. k. elektromagnetiska måttsystemet. En
elektromagnetisk enhet för strömstyrka motsvarar 10 ampere. En elektromagnetisk
enhet för spänning motsvarar 10~8 voit, och en elektromagnetisk enhet för
motstånd motsvarar 10~9 ohm.
B. Den elektromagnetiska kretsen.
Om en kärna av mjukt järn skjutes in i en solenoid, blir dennas
magnetiska verkan mångdubbelt större. En solenoid med öppen järnkärna kallas
en elektromagnet. Med en sådan magnet kan man erhålla fält av oerhörd
styrka, jämfört med dem, som kunna erhållas från permanenta magneter.
Vidare erbjuder en elektromagnet den fördelen, att det magnetiska fältet kan
uppväckas eller utplånas helt enkelt genom slutning och brytning av
strömmen. Om kärnan i elektromagneten utföres av härdat stål, kommer en viss
magnetism, den s. k. remanenta
magnetismen, att kvarstå, även sedan den elektriska
strömmen brutits. Å andra sidan kan man
ej erhålla så kraftigt fält med stål som med
mjukt järn. Den kraftigaste verkan från en
magnet erhålles, om den utföres i
hästskoform i princip enligt fig. 4: 4. En dylik
magnet kan med stor kraft draga till sig
ankaret och därigenom lyfta stora tyngder.
Järnkärnans verkan på solenoiden kan
förklaras på följande sätt. Strömmen genom
solenoiden omger sig med ett visst magne-
Fig. 4: 4. Hästskomagnet
med ankare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
