Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - D. Medelvärden och effektivvärden av sinusformade förlopp - E. Vektordiagram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
strömmen utvecklar i ett motstånd. Det effektiva medelvärdet av en
växelström anger nämligen den likström, som erfordras för att i ett visst
motstånd under en viss tid alstra en lika stor värmemängd som växelströmmen
alstrar genom samma motstånd och under samma tid. Det i ett motstånd R
i ett visst ögonblick, motsvarande strömstyrkan i, utvecklade värmet kan
skrivas i2R. Värmemängden är i varje ögonblick proportionell mot
strömstyrkans kvadrat. Den under en viss tid utvecklade värmemängden blir
proportionell mot genomsnittsvärdet av kvadraten på strömmens
momentanvärde, dvs. mot det kvadratiska medelvärdet eller effektivvärdet. Detta är
för en sinusformad ström något större än det aritmetiska medelvärdet
(se fig. 5: 6). De flesta voit- och amperemetrar äro så graderade, att de
direkt ånge effektiwärdena. Då man talar om spänning och strömstyrka vid
växelström, menar man i praktiken alltid de värden, som kunna avläsas
på mätinstrumenten, dvs. effektiwärdena. I det följande komma därför
beteckningarna E och I att i allmänhet hänföra sig till effektiwärdena.
Under förutsättning att förloppet är sinusformat, gälla följande samband
mellan maximivärden, medelvärden och effektiwärden
Emed=^rEa= 0,637 Ea
n
1
vt
Eeff =-=£„ = 0,707 En
Eeff — ^ ^ — Emed —1,11 Emed
E. Vektordiagram.
I det föregående ha visats tvenne metoder att återgiva en sinusformad
växelspänning, nämligen dels den analytiska metoden medelst vågdiagram,
dels den algebraiska metoden medelst trigonometriskt uttryck. Dessutom
finnes en tredje metod, nämligen en symbolisk metod med användning av
en roterande vektor i ett vektordiagram.
Med en vektor menas en storhet, som har både bestämd storlek och
bestämd riktning. En dylik vektor anges i fig. 5: 7 genom linjen Ea. Linjens
längd anger härvid vektorns storlek, och pilen anger vektorns riktning.
Pilen är placerad i vektorns ändpunkt, och man räknar med att vektorn
börjar i den s. k. angreppspunkten. Den ifrågavarande vektorn tänkes
rotera moturs med en viss konstant vinkelhastighet co. För att vektorns
rörelse skall vara fullt bestämd, måste man också fastställa dess
utgångsläge, alltså dess läge vid tiden t = 0. Om figuren anger vektorns läge i
det ögonblick, då vektorn roterat tiden t, anges genom vinkeln (o t den vrid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
