Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - E. Vektordiagram - F. Addition och subtraktion av sinusformade förlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
sätt som för spänningen återges i vågdiagram, såsom fig. 5: 8 visar, och
motsvarande trigonometriska uttryck är
i = Ia sin (<w t — <p)
Det ovan angivna vektordiagrammet hänför sig till en viss tidpunkt,
motsvarande tiden t, räknat från utgångsläget. Oftast användes emellertid
vektordiagrammet endast för att ånge vektorernas lägen i förhållande till
varandra. Under förutsättning att de representerade storheterna variera med
samma frekvens, bli vektorernas inbördes lägen oberoende av vilken
tidpunkt diagrammet hänför sig till. Man kan då också bortse från att
vektorerna rotera (se t. ex. fig. 5: 27).
På grund av att man i praktiken i regel har att göra med spänningens och
strömmens effektiwärden, brukar man angiva dessa även i
vektordiagram-met, och motsvarande beteckningar användas därvid oftast utan index, dvs.
E respektive I. Vid framställningen i detta kapitel användas tills vidare
maximivärdena i vektordiagrammet, och dessa betecknas då Ea respektive Ia.
F. Addition och subtraktion av sinusformade förlopp.
Om två likströmskällor kopplas i serie, möter det ingen svårighet att
beräkna den resulterande emk:en. De båda spänningarna kunna direkt adderas,
och den resulterande emk:en blir helt enkelt lika med summan av de båda
strömkällornas emk:er. Vid växelspänning äro förhållandena ej lika enkla.
Vid sammankoppling av två växelströmskällor kan det mycket väl hända,
att de båda emk:erna få sina maximivärden vid exakt samma tidpunkt.
Maximivärdena respektive effektiwärdena kunna därvid direkt adderas. Det
kan emellertid även vara så, att den ena spänningen får sina maximivärden
exempelvis senare i tiden. Detta innebär, att de båda spänningarna äro
fasförskjutna i förhållande till varandra. Så är exempelvis fallet med de
spänningar, som induceras i de hopkopplade härvorna i en växelströmsgenerator.
Det är nämligen ej möjligt att förlägga alla de härvor, som seriekopplas,
så att de inducerade spänningarna ligga fullkomligt i fas med varandra.
Antag, att vi i enlighet med fig. 5: 9 ha två seriekopplade
växelströmskällor, i vilka följande emk:er induceras
ex = Ela sin a> t
e2 - E2a sin (cdt — <p)
Av de angivna uttrycken framgår, att spänningen
e2 ligger vinkeln <p fasförskjuten efter
spänningen ex-
För att addera de angivna spänningarna kan man rita upp
momentanvärdena, såsom visas av fig. 5: 11, vilken återger momentanvärdena ex res-
Fig. 5: 9. Seriekoppling av
två växelströmskällor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
