Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - S. In- och urkopplingsförlopp vid svängningskretsar - T. Trefassystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
I urkopplingsögonblicket inträder emellertid ett övergående förlopp. Som
förut angivits, uppträder på kondensatorn en avtagande växelspänning (fig.
5: 54). Denna adderar sig till strömkällans spänning, och brytspänningen
kommer att undergå ett sådant förlopp, som visas av fig. 5: 55. Den
därvid uppträdande spänningen mellan kontakterna kan bli betydligt större än
slutvärdet, och storleken beror på strömkretsens egenskaper.
Om en svängningskrets urkopplas från en växelspänning och om
kretsens egenfrekvens, såsom vanligen är fallet, är större än växelströmmens
frekvens, erhålles ett sådant förlopp, som visas av fig. 5: 56. Den
resulterande brytspänningen innehåller ett utjämningsförlopp, som överlagras på
den stationära växelspänningen och gör, att spänningen momentant kan bli
betydligt större än i det stationära tillståndet.
Fig. 5:55 o. 5:56. T. v. brytspänning vid urkoppling av en svängningskrets från
en likspänning. T. h. brytspänning vid urkoppling av en svängningskrets med hög
egenfrekvens från en växelspänning.
Vid de ovan behandlade brytförloppen har förutsatts, att ingen ljusbåge
utvecklas mellan brytkontakterna. Detta innebär, att motståndet mellan
kontakterna omedelbart efter kretsens öppnande är oändligt stort. Så är
emellertid ej fallet i praktiken. Vid likström inverkar den uppstående
ljusbågen så, att brytspänningen minskas, och man bör därför söka underlätta
ljusbågsbildningen. Vid växelström för ljusbågen med sig, att kretsen ej
brytes, då strömmen första gången går genom noll, sedan kontakterna gått
isär. Här gäller det alltså att kraftigt undertrycka ljusbågen, samtidigt som
brytningen bör försiggå snabbt. Brytförloppet behandlas emellertid, såsom
förut påpekats, mera ingående i kap. 22 om strömbrytare och frånskiljare.
T. Trefassystem.
Det strömsystem, som blivit det förhärskande inom kraftverksdriften, är
trefassystemet, som uppfanns i slutet av 1880-talet. I vissa fall användes
enfassystem, exempelvis vid järnvägsdrift, och i vissa specialfall även
två-fassystem eller andra flerfassystem. Här behandlas endast trefassystemet.
En trefasspänning kan erhållas, om man i ett homogent magnetfält har
tre roterande slingor eller lindningar, förskjutna från varandra i rummet
8—241200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
