Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Elektriskt ljus och värme - B. Ljusstrålning - C. Ljusmätning och måttenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
belt så stort belysningsvärde för ögat som den sistnämnda strålningen. Ur
denna synpunkt skulle gulgrönt ljus med en våglängd av 5 550 A vara
fördelaktigast, enär ögats relativa känslighet är störst för denna färg. Man har
numera framställt ljuskällor, som komma ganska nära en sådan ideell
strålning, men ljuskällans lämplighet bestämmes även av andra faktorer,
såsom anskaffningskostnad oeh energiförbrukning, och för övrigt icke blott
ekonomiska utan även fysiologiska och psykologiska faktorer.
C. Ljusmätning och måttenheter.
En ljuskälla karakteriseras dels av ljusfärgen, dels av ljusstyrkan.
Ljusstyrkan i en viss riktning anges i normalljus, och vanligen användes som
enhet det internationella standardnormalljuset (ICP), som fastställdes 1921.
En nyare enhet för ljusstyrka, som är fastställd för tillämpning från och med
1940, benämnes NK. Den är nära lika stor som den förstnämnda men skiljer
sig från denna, genom att den är entydigt bestämd för olika ljusfärger.
För att kunna ånge en ljuskällas styrka med avseende på dess totala, åt
alla håll gående ljusflöde har man infört en enhet, som kallas för lumen
(1m). Denna enhet är bestämd så, att en punktformig ljuskälla med en
ljusstyrka av 1 ICP i alla riktningar och anbringad i medelpunkten av en sfär
med 1 m radie utstrålar 1 lm mot 1 m2 av sfärens yta. Det totala ljusflödet
blir då 4 71= 12,57 lm.
Ljusflödet är för praktiska belysningsberäkningar det grundläggande
begreppet. Det, som man lättast iakttager och som tillika är avgörande för hur
upplyst en yta blir, är emellertid ljusflödet per ytenhet. Detta benämnes
belysningsstyrka och anges i lux (lx). En lux är den belysningsstyrka, som
erhålles, då en yta av 1 m2 träffas av ett ljusflöde om 1 lm.
Belysningsstyrkan på den ovan angivna sfären med 1 m radie omkring en ljuskälla
om 1 ICP blir sålunda 1 lx.
Den lämpliga belysningsstyrkan är för trafikbelysning 20—40, för normal
arbetsbelysning 80—300 och för speciell arbetsbelvsning 750—3 000 lx.
Belysningen kan enkelt mätas med en luxmeter, bestående av ett ljuskänsligt
fotoelement och en mikroamperemeter.
Glödlampornas storlek angavs tidigare i normalljus, antingen
standard-normalljus (ICP) eller hefnerljus (HK), som är en äldre och något mindre
enhet. Då man gick över från vakuumlampor till gasfyllda lampor med
spiraliserad lystråd, angavs effekten i watt. Orsaken härtill var, att lampornas
ljusfördelning förändrades genom den ändrade lystråden, varför en
jämförelse mellan ljusstyrkorna blev missvisande. På de nyaste lamporna med
dubbelspiraliserad lystråd har man gått över till att mäta ljusflödet,
varjämte lampans wattal brukar stå angivet. Ljusflödet anges därvid vanligen i
dekalumen (Dim). 1 Dim utgör 10 lm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
