Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Elektriskt ljus och värme - I. Elvärme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
en elektrisk ledning. Vidare kan värmeutvecklingen bekvämt igångsättas,
regleras och stoppas alltefter behovet. Å andra sidan måste man beakta, att
elektriciteten är en förädlad form av energi och att det för uppvärmning
i regel blir mer ekonomiskt att använda sådana i naturen förekommande
energikällor, ved, kol etc., ur vilka värme kan erhållas direkt genom
förbränning. Den elektriska uppvärmningen är i allmänhet förbehållen sådana
ändamål, där det mindre kommer an på stor värmemängd än på lätt
reglerbar uppvärmning. Över huvud taget är användningen av elektricitet såsom
en högkvalificerad form av energi i första hand motiverad för sådana
användningsområden, där man kan tillgodogöra sig dess lätthanterlighet.
Elvärmet har sålunda fått användning inom hushållet för matlagning och
vattenvärmning, inom hemmet för en mångfald småapparater för
uppvärmning etc., inom livsmedelsindustrin för bakning och inom den övriga
industrin för svetsning samt vid värme- och smältugnar framför allt för
tillverkning av speciella metaller och legeringar.
Användningen av den elektriska energin för värmeändamål
sammanhänger i en del fall med att behovet av elektrisk energi för andra ändamål
växlar under dygnet och med årstiden. Under nätter samt sön- och
helgdagar äro de elektriska anläggningarna i regel lågt belastade. Detta innebär,
att om en abonnent under denna tid önskar taga ut elektrisk kraft, erfordras
vanligen ingen förstärkning av huvudnätet härför. Härigenom möjliggöres
avsättning av exempelvis billig nattkraft för vattenvärmning,
kyrkouppvärmning samt för ackumulerande kaminer och ugnar.
Elvärme kan erhållas på tre olika sätt, nämligen medelst motstånd, genom
induktion (vid växelström) och genom ljusbåge.
Varje ledare, som för elektrisk ström, uppvärmes. Vid exempelvis en
kraftledning eller en elektrisk maskin utgör strömvärmet rena förluster,
som man söker begränsa. Vid elvärmeapparater, som äro konstruerade
enligt den första av de ovan angivna metoderna, ledes strömmen genom
ett motståndselement, varifrån man söker tillgodogöra sig så mycket som
möjligt av det utvecklade strömvärmet. Värmet kan sedan tillvaratagas på
olika sätt. I en del värmeapparater avges värmet huvudsakligen genom
strålning från den till rödglödning upphettade motståndstråden. Hit höra
strål-kaminen (fig. 6: 9), brödrosten etc. I andra värmeapparater sker
värmeavgivningen huvudsakligen på grund av överföring genom den omgivande
luften, som sättes i cirkulation och sprides i rummet. Så är fallet med elektriska
kaminer i allmänhet. I en mångfald värmeapparater ledes värmet genom det
medium, som omger motståndselementet, till det föremål, som skall
uppvärmas. Så är fallet med kokkärl av olika slag, kokplattor, värmeplattor,
ugnar, värmeskåp, vattenvärmare, doppvärmare, värmekuddar, lödkolvar,
strykjärn etc. Samma princip utnyttjas också vid motståndssvetsning, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
