Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Elektriskt ljus och värme - L. Elektriska ångpannor - M. Elektriska industriugnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Ångpanneanläggningar av angivet slag äro utförda med effekter upp till
några tiotusental kW. Förutsättningen 1’ör att den elektriska ångpannan
skall kunna konkurrera med den koleldade, är, alt strömpriset är lågt. Sin
största betydelse ha de elektriska ångpannorna fått, genom att de kunna
utnyttjas för att tillvarataga överloppsenergi från vattenkraftverken.
Elektriska pannor användas även för att hålla koleldade pannor i
driftberedskap. Slutligen kunna de för vissa industrier bliva av stor betydelse, genom
alt de äro enkla att sköta och lia stor reglerings- och anpassningsförmåga.
M. Elektriska industriugnar.
De elektriska industriugnarna ha först under det senaste årtiondet fått
någon större användning men äro nu av stor betydelse för industrin. Priset
på den elektriska energin för dylik uppvärmning är i allmänhet avsevärt
högre än för gas och kol, men elektriciteten erbjuder stora fördelar, genom
att arbetet kan förenklas och värmeförlusterna minskas samt på grund av
att det behandlade godset kan hållas fritt från föroreningar från
bränslegaserna och erhålla en jämnare och högre kvalitet.
De förekommande ugnarna kunna uppdelas i fyra olika typer, nämligen
motståndsugnar, ljusbågsugnar, induktionsugnar och högfrekvensugnar
(virvelströmsugnar).
Motståndsugnarna motsvara i princip de tidigare beskrivna
hushållsapparaterna och användas mest för uppvärmning vid härdning eller mindre
glödgning. Motståndselementen utföras exempelvis som spiraltråd av nikrom
(legering av krom och nickel) eller kanthal (legering av aluminium, järn,
kobolt och krom), varvid man kan komma upp till ca 1 300° C. För att få
högre temperaturer, 2 à 3 000° C, användas stavar av kiselkarbid eller
motståndskroppar av grafit. Dylika kolstavsugnar måste matas med mycket
höga strömstyrkor, 1 000—10 000 A, och motsvarande lägre spänning, 50—
500 V. De trådlindade motståndsugnarna arbeta med måttliga strömstyrkor
och få bättre effektfaktor.
Ljusbågsugnarna äro i de flesta fall konstruerade så, att den elektriska
energin omvandlas till värme i en ljusbåge mellan i fugnen inskjutande
elektroder av kol eller grafit. Så är även fallet med den elektriska masugnen.
Det värme, som utnyttjas, utgöres huvudsakligen av strålningsvärme från
ljusbågen. Ljusbågsugnarna byggas i många olika typer, som skilja sig från
varandra huvudsakligen genom elektrodernas inbördes placering. Fig. 6: 23
visar en ljusbågsugn med anordningar för automatisk inskjutning av
elektroderna i ugnen, allteftersom de förbrukas. Dessutom finnas vattenkylda
mantlar omkring elektroderna vid passagen genom ugnsväggen. Fig. 6: 24
visar genomskärningen av en ugn (Rennerfeltugn) för smältning och
raffinering av metaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
