Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - A. Transformeringsprincipen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. 7
TRANSFORMATORER
A. Transformeringsprincipen.
Vid överföring av elektrisk kraft bliva strömvärmeförlusterna
proportionella mot produkten av det elektriska motståndet och strömstyrkans kvadrat.
Vid överföring av större effekter på längre avstånd är man därför tvingad
att använda en hög spänning för att få en lägre strömstyrka och därmed
lägre förluster i överföringsledningen. Den högre spänningen medför å
andra sidan ökad kostnad för erforderlig isolering. Vid fördelning av den
elektriska kraften till mindre förbrukare måste man därför använda en
låg spänning, som dessutom är mera hanterlig och mindre riskabel. Man
måste med andra ord i varje särskilt fall anpassa spänningen efter
omständigheterna. Denna anpassning möjliggöres av transformatorn.
Transformatorns huvudsakliga uppgift är således att omvandla elektrisk
ström till högre spänning och motsvarande svagare ström eller omvänt till
lägre spänning och motsvarande starkare ström. Transformatorer erfordras
exempelvis för upp- och nedtransformering vid överföringsledningar samt
i andra fall, då den tillgängliga elektriska kraften ej har för ändamålet
lämplig spänning. Slutligen använder man också transformering för att
praktiskt möjliggöra mätning av ström och spänning samt för att ansluta
reläer och andra apparater. För dylika ändamål finnas speciella s. k.
mättransformatorer.
Transformatorns stora värde ligger i att den utan rörliga delar och med
jämförelsevis små förluster kan omvandla elektrisk energi från ett visst
system med en viss spänning till ett annat system med en annan spänning.
Dessutom erbjuder transformatorn den fördelen, att de båda elektriska
systemen ej behöva stå i ledande förbindelse med varandra.
En transformator består i det enklaste fallet av en sluten järnkärna, på
vilken två lindningar äro förlagda i enlighet med fig. 7:1. Den ena
lindningen, primärlindningen, är ansluten till strömkällan; från den andra
lindningen, sekundärlindningen, uttages förbrukningsströmmen. De båda
lindningarna bruka dock ej, såsom schematiskt angivits i figuren, förläggas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
