Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - E. Transformatorns förluster och verkningsgrad - F. Trefastransformatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Den ovannämnda verkningsgraden hänför sig till en viss effekt och brukar
därför också benämnas effektverkningsgrad. En transformator i drift får
alltid en varierande belastning, och verkningsgraden vid lägre belastningar
kan bli avsevärt mindre. En transformator på ett distributionsnät är
sålunda alltid inkopplad men får i allmänhet stå obelastad en sammanlagt
ganska stor del av året, under det att den tämligen sällan är fullbelastad.
För att i ett dylikt fall kunna ånge något slags genomsnittlig
verkningsgrad per år har man infört benämningen årsverkningsgrad för den under
året avgivna energin i procent av den tillförda. Årsverkningsgraden blir i
regel betydligt lägre än effektverkningsgraden vid märkeffekt, och detta
gäller i synnerhet för belysningstransformatorer. Sådana transformatorer,
som beräknas gå i tomgång under en stor del av året, konstrueras därför
med särskilt små tomgångs förlust er (järnförluster).
F. Trefastransformatorn.
En trefasström i allmänhet kan transformeras medelst tre
enfastransformatorer. Detta tillvägagångssätt har särskilt tidigare ofta tillämpats inom
kraftverksdriften. Numera har man i stor utsträckning övergått till
trefastransformatorer.
Fig. 7: 10. Trefastransformator med tre ben och Y-kopplade lindningar.
En trefastransformator kan anses ha uppkommit genom hopbyggnad av
tre enfastransformatorer. Dessa kunna förenas till en trefastransformator,
såsom fig. 7: 10 visar. Det är härvid att märka, att de tre fasernas
spänningar ligga fasförskjutna från varandra en vinkel 120° och att detsamma
gäller strömmarna och flödena. Summan av de tre flödena blir alltså i varje
ögonblick lika med noll. Därav följer, att det ej erfordras något järn för
återledning av flödena, utan de tre fasernas järnkärnor tjänstgöra som
åter-ledningar åt varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
