Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - O. Krafttransformatorns konstruktion - 1. Kärntransformatorer och manteltransformatorer - 2. Kärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’200
Av fig. 7: 54 framgår, att lindningen på det mellersta benet av trefas
manteltransformatorn är vänd, jämfört med lindningarna på de övriga benen.
Härigenom kommer flödet i t. ex. tvärstycket mellan första och andra fasen
att bli lika med den vektoriella summan av halva Øx och halva 02, dvs.
0 ’ 0 . o
-. Av fig. 7: 55 framgår, att amplituden pa detta sammansatta
flöde ej är större än amplituden av 1/2 øx. Därav följer, att manteln och
tvärstyckena liksom även oken kunna utföras med hälften så stor järnarea
som benen.
Större transformatorer utfördes förr ofta som manteltransformatorer, men
man har funnit, att kärntransformatorerna i de flesta hänseenden och i
flertalet fall bliva bättre och billigare, varför manteltransformatorer numera
tillverkas i mindre utsträckning än förut och i huvudsak endast för speciella
ändamål, t. ex. vid enfasiga ugns- och loktransformatorer, där manteltypen
av vissa anledningar lämpar sig bättre.
En trefas kärntransformator utföres normalt med tre ben. I vissa fall
utföres den med fem ben för att spara utrymme i höjdled. De två yttre
benen tjänstgöra därvid som återledning för flödena, och oken kunna
utföras med avsevärt mindre höjd. En dylik fembent transformator visas av
fig. 7: 59.
2. Kärna.
Järnkärnan i en transformator utföres alltid laminerad, dvs. hopbyggd av
från varandra isolerade tunna järnplåtar, i regel 0,3 5 eller 0,5 mm tjocka.
Plåtarna kunna isoleras, genom alt man på den ena sidan klistrar papper
(tjocklek ca 0,05 mm), men den numera vanligaste isoleringen torde vara
lackering. Denna erfordrar i stort sett samma utrymme i tjocklek som
papperet men ger fullständigare och bättre isolation. I vissa fall, då
fordringarna äro mindre, användes också etl enklare tillvägagångssätt, som består
i att plåten oxideras genom upphettning i luft. Oxidskiktet bildar därvid
en hinna, som verkar isolerande.
Orsaken till att järnkärnan lamineras, är, att virvelströmsförlusterna
härigenom avsevärt nedsättas. Därjämte använder man i samma syfte oftast
legerad plåt, varigenom motståndet blir större och alltså virvelströmmarna
mindre. Genom successiv förbättring av plåtkvaliteten har förlustsiffran
betydligt nedbringats under årens lopp. Det ämne, som använts för att höja
järnets specifika motstånd, är kisel, och motståndet blir med ca 4 % kisel
5 à 6 gånger så stort som för rent järn. För de högsta plåtkvaliteterna har
det också visat sig nödvändigt att tillgripa värmebehandling efter den
mekaniska bearbetningen genom klippning eller stansning. Man glödgar
därför plåten, men glödgningen måste ske utan lufttillträde.
De plåtsorter, som numera användas i praktiken, indelas i olegerad eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
